Utveckling på gott och ont

Från och med 2006 stödjer Svalorna det bangladeshiska resurscentret Barcik i ett femårigt vattenprojekt där syftet är att stödja fattiga människor i deras kamp tillgång till rent vatten. Svalornas Sofia Larsson rapporterar här från Barciks workshop om utvecklingsprojekt och miljökonsekvenser som hölls nyligen i Dhaka.

Att Bangladesh tampas med svåra miljöproblem råder det inget tvivel om. Lika uppenbart är det dock att det finns många människor som är angelägna om att dra sitt stå till stacken för att förbättra situationen. Att hjälpa dem i deras arbete, genom att utrusta dem med kunskap och på så vis utveckla deras förmåga att uppmärksamma och bemöta problemen, är något Barcik strävar efter. Den tre dagar långa workshop som arrangerats för att diskutera EIA (Environmental Impact Assessment) är ett steg på vägen.

När jag anländer till Barciks kontor är diskussionerna i full gång i det lilla rum deltagarna samlats i. Frågor som avhandlas är bland annat vad utveckling innebär, vad som menas med EIA, och sambanden mellan EIA och utveckling. Vidare diskuterar man vad det är som skapar ”utvecklingkatastrofer” (utvecklingsprojekt vars påverkan på miljön har visat sig bli fatala), utvecklingsprojekt och deras sociala påverkan, samt genderfrågor.

 
– Utveckling har för mig inneburit att en liten del av befolkningen gynnas medan de andra får betala, säger en av deltagarna. Det är inte rätt. Utveckling måste vara hållbar och alla skall tjäna på den. Vår generation måste arbeta för utveckling fri från negativa konsekvenser.

Utan kontroll

Det finns också lagar som reglerar utvecklingsprojekt när det gäller deras påverkan på miljön men de fyller ingen större funktion idag, menar Sukanta och Rumaisa på Barcik. De kan definitivt användas i större utsträckning för att skydda miljön. Sukanta nämner två regelverk: The Environmental Conservation Act från 1995 och The Environmental Conservation Rules från 1997. Enligt dessa regelverk måste man ansöka om ett ”miljötillstånd” innan ett nytt projekt kan implementeras, vad det än må handla om. En enhet under miljödepartementet i Bangladesh ansvarar för att detta efterföljs. En enhet som idag är extremt underbemannad. I Dhaka med omnejd, ett område som inkluderar 17 distrikt i Bangladesh, finns fyra personer anställda som skall hantera denna process. Det säger sig självt att detta inte går ihop. Av denna anledning utfärdas idag tillstånd utan att någon egentlig kontroll sker.

– Jag skrev en artikel om det här för ett tag sedan, säger en annan av deltagarna. Den handlade om ett projekt som Asian Energy Corporation planerade i mitt område. Innan projektet startades genomförde man en studie över de eventuella konsekvenserna för miljön, och slutsatserna skickades till miljödepartementet. De utfärdade ett ”miljötillstånd” utan att någon kom till området för att kontrollera studiens slutsatser.

– Hur gick det till, undrar han. Här i Bangladesh är de flesta tillstånd som utfärdas resultat av korruption, säger han i nästa andetag.

Kurs i ”etnovett”

Under denna workshop har han lärt sig mycket, säger han. Han har lärt sig om klimatförändringar, anledningarna till att vattennivåerna i floderna sjunker, hur förorenade de är och vilka faktorer som ligger bakom växthuseffekten. Han kommer att dela med sig av sin kunskap till människor i hembygden, och han har också för avsikt att så småningom starta en grupp där experter på området ingår.

Sukanta och Rumaisa berättar om liknande ambitioner. Tanken är att forma en grupp av aktivister, akademiker och journalister som utvecklar ett diskussionsforum och arbetar för att påverka människor ute i landet. De som är intresserade kan även erbjudas vidare utbildning i EIA och hur det kan implementeras praktiskt. För ytterligare utbildning, berättar Sukanta och Rumaisa, kommer också en tremånaderskurs i ”etnovett” att starta i juli; en kurs som arrangeras i samarbete med Dhakas Universitet. Samtidigt som allt detta sker arbetar man tillsammans med BELA, Bangladesh Environmental Lawyers Association, för att förbättra förmågan att adressera frågorna ut ett juridiskt perspektiv.

– Utvecklingsprojekt har inte bedömts från ett miljömässigt perspektiv i tillfredsställande utsträckning” säger Dr. Muzaffer Ahmad från Transparency International Bangladesh som besöker workshopen i dess slutskede. Han fortsätter:

– Vår livsstil har förändrats; den har blivit mer materialistisk. Det skapar svårigheter för oss, och svårigheter för miljön. Vi förlorar våra naturresurser på grund av våra kommersiella intressen. Vi måste börja begrunda vad vi förlorat, och vi måste börja tänka på hur förändringar i miljön påverkar våra liv. Vi får inte tömma ut våra naturresurser!

Med dessa ord avslutas så workshopen, som förhoppningsvis utgör startskottet för nya krafttag för en förbättrad miljö i landet.

Sofia Larsson, Bangladesh, 2006