Olönsam skräpmark blir mångfasetterad trädodling

En gång täcktes allmänningarna i Ulagamkathanpatti av en så tät och mörk skog att det var svårt att skilja dag från kväll. Men efter omfattade avskogning var till slut inte mycket sig likt. Efter Kudumbams projekt som nu pågått i tjugo år, finns idag skog här igen.

En studie under tidigt 60-tal dömde ut de kala buskskogarna i Indien som olönsamma. De klassades som skräpmarker och över hela Indien rensades marken för att etablera storskaliga eukalyptusodlingar. Eukalyptusen skulle användas för att producera massa till pappersindustrin för att Indien skulle slippa importera massa. Många länder i nord, inklusive Sverige, stödde skogsbruksprogrammet som främjade ekalyptusodling, så kallat "Social Forestry Program".
Men att det skulle funnits en social aspekt av de här programmen är helt fel, enligt K. Suresh Kanna, koordinatör för Svalornas partnerorganisation Kudumbam i Tamil Nadu:

– Projektet var snarare asocialt, eftersom det drev bort människor bort frÅn skog och mark. Dessutom förstörde det miljön.

Våldsamma aktioner

1987 startade Kudumbam en kampanj mot odling av eukalyptus i protest mot att träden slukade stora mängder vatten och att marken skulle kunna användas för att odla mat istället. Genom gatuteater och allmänna möten ville Kudumbam göra människor medvetna om baksidan med ensidiga odlingar och eukalyptus i synnerhet. Och visst reagerade människor på kampanjen. I några fall resulterade den till och med i våldsamma aktioner där skogsdepartementets plantskolor förstördes? Något som Kudumbam fick stark kritik för, både från skogsdepartementet och regering, som menade att det är lätt att kritisera något, men svårare att hitta ett alternativ.

Kudumbam tog kritiken som en utmaning och 1986 startades ett projekt - ett så kallat Wasteland Development Programme - för att tillsammans med byborna utveckla en livskraftig skötsel av de allmänningar som tidigare dömts ut som "olönsamma skräpmarker". Två allmänningar i byn Ulagamkathanpatti i Pudukottai valdes ut. Områdena hade då bara ett fåtal buskar och träd, men ska enligt byborna en gång ha varit täckta med naturlig skog. I samråd med byborna utvecklades marken sakteliga till att idag omfatta ett 150-tal trädslag och tusentals medicinalväxter.

Jordvallar fångar regnet

Jordvallar byggdes runt fälten för att få regnvattnet att stanna upp och infiltrera och inte bara rinna av den sluttande marken. Infiltrationsdammar grävdes också för att fånga regnvattnet. De buskar och träd som redan fanns på allmänningen fick stå kvar. Jorden däremellan plöjdes och flera olika trädslag planterades. Plöjningen gynnade markvegetationen som i sin tur också hjälper till att fånga upp regnvatten och hindra jorderosion. Sammantaget har trädplantering och markstrukturer gjort att det idag finns mer vatten i brunnarna på intilliggande fält. Idag finns 150 olika trädslag och tusentals medicinalväxter.

Men vägen dit har inte varit helt problemfri. Under den långa tid som gått sedan skogen stod grönskande har det stäppliknande busklandskapet fått nya funktioner som avrinningsområde och betesmark.

De nybyggda jordvallarna stoppar den avrinning av regnvatten som annars skulle hamna i en damm på marken intill. Byborna upprördes till en början över att den damm som tidigare alltid varit så välfylld under regnsäsongen, nu börjat sina. Och en natt gjorde de slag i saken och förstörde jordvallarna.

– Människor förstår inte att det vatten som stoppas och lagras vid allmänningen ökar grundvattennivåerna, menar K. Suresh Kanna, programkoordinatör på Kudumbam. Men nu har vi lyckats övertyga dem. Det fanns också liknande upprördhet för att marken tidigare använts som betesmark.

Helig mark

Idag får grannarna mer vatten i dammar och brunnar än tidigare. Vatten som tidigare hade en rödaktig färg är idag klart och rent. Och djur får Åter beta i skogen.
Idag har byborna insett värdet av skogen, enligt Kudumbam. Regler har satts upp för hur skogen får användas för bete, foder och bränsle. Träden får bara avverkas för de gemensamma behoven inom byn, till exempel för gemensamma byggnader, för renovering av tempel och för att få pengar till festivaler. Men det är inte bara de nya reglerna som avhåller människor från att hugga ner träden. Marken är helig eftersom den tillhör ett tempel och människorna tror också att gud kommer straffa dem om de hugger ner träden. Så troligtvis står skogen nu säkert där den står.

K. Suresh Kanna, programkoordinatör, Kudumbam
översättning och bearbetning: Teresia Borgman, Svalorna, 2006