Skilda åsikter om skog och regn
– forskning och traditionell syn går isär
– Att nederbörden påverkas av skogsavverkning är oftast lika mycket mytbildning som att många tror att syret tar slut om man hugger ner skog, säger Anders Malmer, som forskar om tropisk skog vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
– Miljön upplevs torrare utan skog, men forskningen har inte kunnat hitta några bevis för att belägga långsiktiga trender åt vare sig det ena eller andra hållet, säger han.
Modelleringar visar att havens inverkan på nederbörden är långt viktigare än skogens inverkan.
Eftersom träd i allmänhet pumpar upp mer vatten än jordbruksgrödor och gräs är avskogning alltid en åtgärd som ger mer vatten till grundvatten och vattendrag.
Om inte ny skog växer upp efter avskogningen kan det på längre sikt leda till att marken degenereras, infiltrationen av vatten i marken minskar, grundvattenreserverna och flödena i vattendragen under torrperioderna minskar. Särskilt tydliga är de här effekterna i halvtorra områden, som Tamil Nadu. Ökad erosion och ökad risk för översvämningar kan också bli resultaten av avskogningen.
”Förskräckande få studier”
Enligt Anders Malmer är effekten av återbeskogning ett hett ämne inom forskningen idag. Forskarna debatterar om det lönar sig att plantera ny skog eller om det kanske till och med förvärrar situationen.
– Igen är detta ett område där det finns förskräckande få bra studier. Problemet är att både exotiska trädslag och inhemska pionjärträd växer fort och behöver mycket vatten. Det leder till att de troligen i de flesta fall, när de planteras på degenererad mark, kan förvärra en redan ansträngd grundvattensituation, säger Anders Malmer.
Skogsmark suger upp vatten
Däremot leder återplanteringen till mer organiskt material i marken som gör marken porösare och på längre sikt påverkar infiltrationen och laddning av grundvattnet.
– Men processen är långsam, kanske tar det 10–20 år och så uthållig är ingen forskning. Det finns få områden där skogen står kvar och där man kan belägga hur situationen var före återbeskogningen.
En skog som planterades för just 20 år sedan är den vid Ammankorai-templet i centrala Tamil Nadu, Södra Indien. De äldre personerna runt skogen minns hur tät den en gång var, men att den senare avverkades på initiativ av de lokala myndigheterna till förmån för eukalyptusplantage. Med hjälp av NGO:n Kudumbam återplanterades en del av den taggiga buskskogen i mitten på 1980-talet.
Bördigare förr
Thangappa i Killukulai Patty minns hur området en gång var grönt och bördigt och delar den allmänt utbredda åsikten i Tamil Nadu, från fattig lantbrukare till regering, att skog ökar nederbörden och att avskogning minskar den.
– Har du kunnat märka av en sådan förändring?
– Nej, det har jag inte, medger han, men jag är ju inte heller någon forskare. Men jag tror att regnen kommer att komma på grund av skogsplanteringen, säger han optimistiskt.
Mookaiya Udaiyar, 70 år gammal, har varit lantbrukare i fyra decennier. Han instämmer att det var grönare och bördigare förr med mer regn.
– Nu är det bara torka överallt. Kanske beror det på den globala uppvärmningen, säger han. Träden höll klimatet kyligare också. Det var lätt att bedriva lantbruk då och skördarna var stora. Då räckte det att gräva 2 meter för att hitta vatten, nu kan du gräva 9 meter och ändå inte hitta vatten. Då använde vi de torra kvistarna och löven som naturlig gödsel på fälten.
Skogen ger medicin
Men det är inte bara för att den naturliga skogen försvunnit eller den globala uppvärmningen påverkat, som tillgången på vattnet minskat. Eukalyptusplanteringar i närheten är en stor bov, som enligt lantbrukarna i området suger upp mycket av vattnet.
Chinnadurai plockar upp några små blad ur bröstfickan som han håller fram.
– De här bladen har jag plockat i Ammankorai-skogen idag. Skogen ger oss frukter, frön och alla möjliga sorters mediciner som vi behöver dagligen. Luften blir kallare och träden suger upp väldigt lite av vattnet. Vi är väldigt glada åt Ammankorai-skogen.
Teresia Borgman, Tamil Nadu, 2006
