Pest... eller kolera
– vad väljer du?
Ur en stinkande källa drack han vatten, …. I Björn och Bennys musikal om Kristina, Karl-Oskar och de andra som lämnade Sverige för att söka sig ett nytt liv i Amerika. Och dog kort därefter. Här är processen mer utdragen, men ständigt pågående. Vatten som är nödvändigt för överlevnad kommer från källor som kanske inte stinker, men som ändå skördar sina offer.
Arsenik, som upptäcktes i vattnet under nittiotalet, har utvecklats till ett allvarligt hot mot den allmänna hälsan i Bangladesh. Enligt Bangladesh Water Partnership (BWP) har landets regering för närvarande satt en standard på 0.05 mg/liter som högsta tillåtna värde, till skillnad from WHO som sätter en standard på max 0.01 mg/liter. Uppskattningar baserade på tester gjorda hittills indikerar att människor i 59 av 64 distrikt i Bangladesh kan vara påverkade av aresenikförgiftning i någon mån. I vissa områden har man hittat nivåer på upp till 2.4 mg/liter, vilket är ungefär 50 gånger det högsta tillåtna värdet i Bangladesh och över 200 gånger det högsta tillåtna värdet enligt WHOs standard.
Geologiska processer
Anledningarna till varför arsenik uppkommer i vattenresurserna är under diskussion, personligen har jag hört ett antal olika teorier under min tid här. Geologiska processer ligger bakom, tror många. Under min resa till Rajshahi hörde jag även en teori om hur pumpandet av vatten orsakar tomrum i källorna, vilket leder till att jord faller ner i vattnet. Det ständiga pumpandet gör att jorden inte sjunker till botten utan ständigt cirkulerar i vattnet, med föroreningen som resultat.
Oavsett vilka anledningar som ligger bakom, så är konsekvenserna enorma. Tillgången till säkert dricksvatten i landet har minskat ansenligt; BWP anger att brunnar har anlagts i Bangladesh genom åren som skulle förse 97% av befolkningen med säkert dricksvatten. Upptäckten av arsenikförgiftning har gjort att tillgången har sjunkit till 80%. Den verkliga vidden av problemet med arsenikförgiftning har inte kunnat fastställas än, och detta kommer inte heller att kunna göras innan alla brunnar i landet har kunnat testas med tillförlitliga verktyg och metoder.
Flodvatten
I Manikganj väster om Dhaka träffar vi Bimal, som arbetar för organisationen SAC (Social Advancement Centre). Han berättar bland annat om enorma problem med arsenikförgiftning i området; 107 av 108 brunnar i området är förorenade, säger han. I den lilla byn Shanbanda belägen vid en biflod till den mäktiga Jamuna-floden hälsas vi välkomna av Modhuhudan Datta med fru, barn, barnbarn och grannar, och vi blir inbjudna till deras hus. Familjen deltar i en vattenkampanj som den bangladeshiska organisationen Barcik driver.
”I min barndom använde vi vatten från floden till allt”, berättar Datta, medan regnet öser ner utanför och barnen nyfiket trängs i dörröppningen. Efter 1947, när landet blev pakistanskt, startades dock en kampanj där folket avråddes från att använda vatten från floderna, fortsätter han. Vattnet var inte hälsosamt, menade man, eftersom avfall från latriner som inte var korrekt byggda läckte ut i flodvattnet, med mera. Denna kampanj, vars upphovsmän han inte kan minnas, gjorde att brunnar för dricksvatten började etableras.
Det dröjde dock inte länge innan man begrep att tillgången till vatten från brunnarna inte var tillräcklig för att motsvara efterfrågan. Och till råga på allt är de flesta nu förgiftade av arsenik, säger han.
Använder filter
Vilka är då alternativen idag? Inte så många. Familjen vi besöker berättar att folket i området oftast diskar sin disk och tvättar sina kläder i flodvatten, medan de hämtar dricksvatten från någon närliggande by. Ibland kan dessa byar ligga i närheten (kanske en halv kilometer bort), i andra fall kan avstånden vara längre. Det händer också att människor fortfarande använder vatten från brunnar som är arsenikförgiftade. De använder filter för att få ner den höga halten av järn som också förekommer, men detta gör naturligtvis ingen nytta när det gäller arsenikhalten.
Själva använder de flodvatten som de kokar och filtrerar till dricksvatten, vilket fungerar bra. De har hört om symptom på vattenrelaterade sjukdomar i andra byar, men själva har de inte upplevt några problem.
En annan situation
Vad skulle man då vilja att de styrande på olika positioner gör? På detta svarar Mondal att de har förlorat förtroendet för de styrande. De kan inte tro att någon skall kunna hjälpa dem ur deras miserabla position. Betoningen på deras extremt utsatta position gör mig något konfunderad. De har ju precis sagt att systemet att hämta vatten i floden och koka fungerar bra. Vad är det då som gör deras situation så miserabel som de menar att den är? När jag frågar detta svarar de med eftertryck att NU är det bra, ja! Nu är det ju monsunperiod! Men kom tillbaka under torrperioden, och du kommer att få se en helt annan situation. Flodvattnet är stillastående och förorenat. Att koka och filtrera det gör det inte rent, men ibland är man ändå tvungen att dricka det. Under torrperioden går det inte heller att fånga fisk från floden, eftersom den knappt existerar under denna tid. Att bada i floden går bra om man tar ett snabbt dopp, men om man tvättar sig under tre till fyra minuter kan man oftast räkna med problem med hudåkommor och liknande.
Under denna tid på året är man ibland tvungen att dricka flodvatten eller arsenikförgiftat vatten, säger de. Ett val mellan pest och kolera, med andra ord. Eller arsenik och en delikat blandning av gifter för kroppen. Så ser livet ut i byar som Shanbandha. En vattenpump ute på gården symboliserar ironin i det hela. Jodå, jag är arsenikförgiftad. Av mig kan ni få vatten som ni inte kan dricka. Haha. Med ett stort hånflin står den där som ett monument över denna bisarra situation. Det är svårt att begripa. Lika svårt är det att begripa att ett land som är ett enda stort delta och drabbas av översvämningar varje år, kan lida av sådan brist på rent vatten.
Sofia Larsson, Bangladesh 2006
