”Mamma” åker ut! In med… pappa?

– delstatsvalet i Tamil Nadu avgjort

Tamil Nadus chefsminister Jayalalithaa har i sitt parti AIADMK:s egen propaganda kallats ”amma”, vilket betyder ”mamma” på tamil. När delstatsvalet avgjorts den 11 maj i år åkte hon dock ut. Till förmån för M. Karunanidhi, en 82-årig veteranpolitiker från rivaliserande partiet DMK som redan har suttit fyra terminer förut. Ska vi kalla honom ”pappa” kanske…?

Karunandhi kommer att styra delstatens lagstiftande församling med stöd av regeringspartiet Congress (som har valt att stanna utanför kabinettet dock). Karunandhis rörelse har kommit att kallas Democratic Progressive Alliance (DPA) och den fick sammanlagt 163 säten av 234 i delstaten. Huvudpartiet DMK (Dravida Munnetra Kazhagam) fick ensamt hela 96 säten, vilket var 22 stycken från egen majoritet.

Muthuvel Karunanidhi är – i likhet med väldigt många politiker i landet som gav oss Bollywood! – en före detta skådespelare. Han gick tidigt med i studentrörelser i sitt hemdistrikt Tanjore, och skrev och talade mycket uttrycksfullt inför massorna. Hans kunskap i tamil är omtalad, och denna i kombination med hans tamilnationalistiska svärmeri har länge förtrollat massorna. Hans skådespeleri inleddes när han 20 år gammal spelade i filmen ”Rajakumari”. Sedan dess har han spelat i åtskilliga filmer och skrivit manus till ännu fler.

Jayalalithaa – och de andra…

Karunanidhi efterträder den kontroversiella Miss Jayalalithaa från AIADMK, som även hon suttit vid makten tidigare i delstaten, dock bara en gång innan den senaste perioden. Jayalalithaa gjorde sig framför allt i början av sin politiska karriär känd för ett tämligen kompromisslöst styre, även om de utländska investeringarna i Tamil Nadu ökade markant under hennes tid. Jayalalithaa har anklagats för korruption i ett antal fall, och Indiens Högsta Domstol förde över ett sådant fall från Tamil Nadus domstol till Bangalores domstol i grannstaten Karnataka för att förhindra jäv. Även om hon inte fälldes, anmodades hon av Högsta Domstolen att ”lyssna till sitt samvete” när det gällde otillbörligt övertagande av regeringsland. Hon lovade att lämna tillbaka marken 2002, men har till dags dato inte gjort så.

Det kan ofta vara svårt att se vad partierna i Tamil Nadu och på andra håll i Indien egentligen står för. Ett enkelt sätt att jämföra dem är dock att jämföra kvalitet och kvantitet på de ”freebies” som respektive kandidat utlovar. Det vill säga, vad och hur mycket kommer de att dela ut till dem som röstar på deras parti? DMK:s Karunanidhi utlovade således ris för 2 rupees per kilo, extraerbjudande på kooperativfarmlån, 300 000 regeringsjobb och – gratis färg-TV för fattiga! AIADMK:s Jayalalithaa har kontrat med 10 kilos gratis ris, (eget) extraerbjudande på kooperativfarmlån, 500 000 nya jobb och fyra gram rent guld för flickor. Nu skall tilläggas att Tamil Nadu, som är en relativt sett ganska välbärgad stat i Indien, inte anses vara alltför benägen att falla för sådana gratisprogram. Vidare skall Indien genom sitt förhållandevis långa demokratiska program ha immuniserat sig mot alltför mycket valpropaganda. Men man kan ju inte veta – var det kanske bara så att Karunanidhis erbjudanden lockade mer?

Faktum är att Jayalalithaas AIADMK (eller All-India Anna Dravida Munnetra Kazhagam) har rötter i Karunanidhis DMK – även om kampen dem emellan numera är nog så hätsk. DMK (eller Dravida Munnetra Kazhagam) bildades av en herr Annadurai, och kom sedan i mångt och mycket att representeras av den i Tamil Nadu omåttligt populäre skådespelaren och politikern M.G. Ramachandran. (Om man befinner sig i delstaten ett tag, kommer man snart att börja känna igen posters, statyer och foton på vissa viktiga ledare. Jayalalithaa är således den välbyggda damen i sari som nu varit chefsminister. Karunanidhi är en äldre, kort och kraftig man med flint och omisskännliga mörka solglasögon. Och Ramachandran förefaller kanske vara den mest excentriska av dem alla, med svarta solglasögon, alltid leende och ibland med ett finger lekfullt placerat i mungipan, samt – i Tamil Nadus ibland 40-gradiga hetta – en vit pälsmössa på knoppen!) Ramachandran kom 1972 att kräva att hans parti DMK:s finanser skulle offentliggöras. Detta gjorde det övriga ledarskiktet i partiet rasande, och Ramachandran fick lämna DMK. Istället startade han Anna Dravida Munnetra Kazhagam, eller ADMK, vilket senare döptes om till dagens AIADMK. Han blev AIADMK-chefsminister för Tamil Nadu 1977, och behöll denna post fram till sin död 1987. När han först blev sjuk greps delstaten av masshysteri, och ett hundratal personer försökte bränna sig själva till döds. Och när Ramachandran slutligen avled den 24 december 1987 följdes hans begravningståg av ett rekordstort antal anhängare – två miljoner sammanlagt – och 31 personer begick självmord i sorg över hans bortgång.

Varför maktskifte?

I mångt och mycket var resultatet av delstatsvalet i Tamil Nadu väntat. Framför allt för att det är välbekant i Tamil Nadu, hela Indien och överhuvudtaget i många relativt nyväckta demokratier, att väljarna kastar ut ett parti/en koalition efter bara en period vid makten, bara för att välja tillbaka dem igen efter ytterligare några år.

Detta är förstås till nackdel för all långsiktig uppbyggnad av en delstatsregerings projekt, vilka de än må vara. Om man bara åker över Tamil Nadus västliga delstatsgräns, möter man genast ett extremt exempel på detta. I Kerala har nämligen, under 40 års tid, inget enda parti suttit mer än en period i taget. Nu senast vann exempelvis kommunistpartiet LDF tillbaka makten från senaste delstatsledarna UDF. Och troligen kommer de att på nytt starta upp sina egna projekt, och avbryta UDF:s dito. Fenomenet med snabba regeringsbyten kallas i Indien ofta för ”the anti-incumbent effect”, vilket betyder ungefär ”anti-den-sittande-ämbetsmannen-effekten”!

Ändå kan man säga att Kerala – med 91 procents läskunnighet, låg barnadödlighet och en förväntad livslängd på 70 år – kanske tack vare just sina jämna delstatsregeringsbyten kommit att undgå den stagnation som drabbat exempelvis Västbengalen. I denna delstat vann nämligen återigen det regerande kommunistpartiet, under Buddhadeb Bhattacharjee, för sjunde gången i rad. Partiet har suttit vid makten i delstaten sedan 1977, och anklagas då och då för att styra genom att göra folk på landsbygden beroende av sina lokalpolitiker, genom så kallade patron/klientförhållanden.

Indisk politik är alltså fortsatt dramatisk, fylld av stora löften och av kraftfulla holmgångar mellan de olika partiledarna. Om vi ska återgå till ursprungsexemplet Tamil Nadu, kan man dock kanske säga att det finns nyanser. Valkommissionen gav nyligen kritik till avgående chefsministern Jayalalithaas parti AIADMK för att ha använt ett otillbörligt stort antal bilar i sin kampanjkolonn – 80 stycken, för skattepengar. Karunanidhis DMK fick samtidigt kritik för att ha använt – 34 bilar.

Joakim Lindberg, Tamil Nadu, 2006