Kurt Olsson och Damorkestern i Dharapuram

– besök hos Leisa-organisationen Jeeva Jothi

När jag tar plats i den stora jeepen, när Periya Nayagasamy också hoppar in, liksom sju likadant klädda kvinnor, och när de sedan börjar sjunga för full hals samtidigt som vi åker fram genom det sydindiska landskapet. Då kan jag inte låta bli att tänka på Kurt Olsson och Damorkestern. Och fnissa lite dolt.

Även jag ombeds först att sjunga. Och efter att förgäves ha försökt övertyga de skönsjungande damerna om att jag nog ingår i kategorin ”hellre än bra” när det gäller sång, försöker jag mig på Cornelis ”Min älskling är som ett tomtebloss”. Men helt plötsligt känns klassiskt svenska visor exotiska och underliga!

Jeeva Jothi är troligen, efter Kudumbam, den största och mest betydelsefulla organisationen i Svalornas samarbetspartner Leisa-nätverket. Organisationen har två kontor i sydindiska Tamil Nadu, i Dharapuram och Palani. Jeeva Jothi anställer vidare tio personer sammanlagt, varav sju kvinnor, och har funnits som registrerad organisation sedan 1992.

Historien bakom Jeeva Jothi – och bakom Kudumbam

Jeeva Jothis director är förstås inte Kurt Olsson, utan går – som ovan nämnts – under det något tungvrickande namnet Periya Nayagasamy. Han var faktiskt med den lilla ursprungliga grupp som en gång i tiden satte upp Svalornas långvariga samarbetsorganisation Kudumbam. Förutom Periya var det Kudumbams nuvarande director Oswald Quintal och den numera smått legendariske ekobonden Nammalvar, samt Nammalvars bror som gick samman för detta syfte. Först kallades organisationen SHADE, vilket stod för Self-Help And Developmental Education, men efter att Nammalvars bror gått över till partipolitik, omregistrerade resterande medlemmar SHADE 1982 som Kudumbam [”familj” på tamil; red.:s anm.].

Även Periya lämnade sedermera Kudumbam för egen politisk aktivism, i kommunistiska partiet CPI. Innan sitt engagemang i Kudumbam hade han emellertid studerat till präst, varför han gått en lång sträcka från övertygad kristendom till det uttalat ickereligiösa kommunistpartiet. Periya påtalar dock med eftertryck att Jeeva Jothi är politiskt och religiöst obunden.

Periya engagerade hela sin själ i arbetet med CPI; arrangerade och deltog i fastor, sittprotester och mänskliga kedjor för småbönders och fattigas sak, och mot industrin och myndigheterna. Det hade dock sitt pris – Periya fick gulsot på grund av sina oregelbundna och långa arbetstider och sitt ojämna intag av vatten och mat. Han ville därför lämna partiet för mer långsiktigt socialt arbete, och grundade därför organisationen jag nu besöker, Jeeva Jothi.

– Anledningen var att jag inte ville tillbaka till Kudumbam, berättar Periya. De hade en lite radikal ställning vid den här tiden, och jag ville ju bort från mera utstickande verksamhet.

Och vad gör organisationen egentligen?

Jeeva Jothi har tidigare arbetat främst mot barnarbete, men har numera övergått mer till träning inom ekologiskt jordbruk. Vidare arbetar man med upprustning av slumkvarteren i Palani och återlämning av land till kastlösa från privatpersoner och myndigheter som lagt beslag på detta. Jeeva Jothi inkom tidigare i år med en småprojektansökan till Svalorna, vilket var en av de viktigaste anledningarna till att jag nu besökte organisationen.

Vi åker ut till byn Gurupenaiacken Vellasu, där Jeeva Jothi arbetar med att få bönderna att övergå till organiskt jordbruk. Således får vi se en  kokosnötsplantage, där vissna växtdelar bara lämnats liggande på marken – för att förhindra att visst ogräs kommer upp, och för att bilda ny, näringsrik jord runt palmerna. Sedan visas en maskkompost upp, som formligen kryllar av de små gynnarna – allt tack vare organiska metoder. Och slutligen det nästan grönaste majsfält jag har sett. Har till och med denna majs odlats helt organiskt?

– Ja, jag har just inte gjort någonting med jorden, menar den nästan lika överraskade bonden som genom Jeeva Jothis försorg kommit att satsa på ekoodlad majs. Bara spritt ut lite organisk gödsel.

Förutom ”damorkestern”, vars medlemmar arbetar i ett stort antal områden, har Jeeva Jothi två manliga jordbruksexperter anställda. De heter Chinnasamy och Subramaniyan, och har onekligen också gjort ett fantastiskt jobb, då de lyckats få fram så fina resultat genom enbart organiskt jordbruk. Chinnasamy ger mig ett gammalt hemligt indiskt recept på organisk gödsel, som Jeeva Jothi brukar rekommendera till de organiska bönder organisationen arbetar med:

– Det kallas ”panchakaviya”, och innehåller ett flertal ingredienser, allesammans samlade från kor. Således blandar man dynga med urin, och tillsätter även hushållsingredienser som mjölk, curd, kokosnötter eller ghee i blandningen.

Endast växter kan troligen uppskatta likartade anrättningar, men som de uppskattar den sen! Och ska Svalorna stödja denna organisation är det troligen i första hand för dess goda resultat inom just ekojordbruk. Men det är klart, skönsjungande organisationsmedlemmar skadar väl heller inte. Även om jag saknar Gudrun, hon med triangeln.

 

Joakim Lindberg, Tamil Nadu, 2006