En vara värd sitt pris

– om hur svårt det är att vara både ideologiskt rättrådig och ekonomiskt sinnad

Svalorna vill som bekant uppmana sina medlemmar och sin omgivning att handla organiskt. Varför? Jo, för att minskad användning av bekämpningsmedel och konstgödsel leder till ett ekologiskt mer hållbart jordbruk, och även till en ekonomiskt mer hållbar situation för odlaren. Bland annat. Detta råd är dock enkelt att följa i teorin, men desto svårare i praktiken. För när vi går in på Ica och väljer mellan Krav-bananer och Chiquita, mellan ekologiskt kaffe och vanliga Nescafé eller Gevalia, med mera, talar priset tyvärr allt som oftast till de konventionella produkternas fördel.

Ulf Hansson är delägare i butikskedjan Morot & Annat, bestående av en butik nere på Drottningtorget och en på Limhamn, båda i Malmö. Vad tycker han vi ska göra för att ha råd med ekologisk mat?

– Handla hos oss! lyder det rättframma svaret. Vi försöker få det så billigt som möjligt, genom att köpa direkt från odlarna, eliminera mellanhänder och – genom att inte köpa in skräpmat!¨

Men… skräpmat? Är inte skräpmat oftast det billigaste alternativet idag? Snabbmatskedjorna tävlar mot varandra i att hålla de lägsta priserna; fetma och för hög kolesterolhalt har blivit underklassjukdomar, och man får ofta välja ganska noggrant för att inte alltför sockerhaltiga flingor, alltför fet majonnäs eller alltför salta chips ska hamna i varukorgen när vi handlar.

– Ja, i och för sig, men man får köpa basvaror, rättar Hansson. Kanske inte alltid det dyraste.

Statligt stöd

Är det inte en utmaning att hitta ett komplett sortiment då?

– Jo, definitivt. Men vi är inte så långt därifrån!

Skulle statliga subsidier till organiska odlare vara att rekommendera, kanske

– Ja, det är konstigt att konventionella produkter just inte kostar något att odla, medan organiska produkter är dyra att certifiera. Samtidigt får man som bonde betala för att låta en expert mäta gifthalten på ens marker, medan det ju borde vara den som förgiftat marken i början som skulle betala för detta. Så ja, lite stöd till de bönder som försöker odla giftfritt skulle inte skada.

Eliminera mellanhänder, handla basvaror och eventuellt få staten att ge stöd till organiska odlare, alltså. Vad säger då Svalornas partnerorganisationer i Indien? Vad säger till exempel Keystone i Kotagiri (en organisation som driver två så kallade ”Green Shops” i Nilgirisbergen i Tamil Nadu, södra Indien, och nu ska öppna en tredje)?

– Jag tror det handlar om att bygga upp den lokala marknaden, säger Mathew.

Han menar att man ska bygga upp den lokala marknaden dels ifråga om konsumenter, dels som producenter:

– Ja, många affärer försöker föra in produkter från hela landet för att hålla ett komplett sortiment. Små organiska affärer kan inte föra alla sorters produkter vid samma tillfälle, och kanske inte ens en och samma produkt under hela året. Organisk odling innebär ju ofta att man får uppmärksamma odlingsåret med dess skillnader i klimat och nederbörd.

Rätt balans

Man måste alltså välja mellan pris och sortiment?

– Ja, menar Mathew. Det är frågan om att slå an rätt balans. För att uppnå ett hyggligt marknadspris måste man dock vara ärlig mot odlarna. Vi har gett bönderna falska förhoppningar kring ”premium pricing” [rättvis prissättning; artikelförf. anm.], medan även de måste konkurrera kring pris.

Dessutom menar Mathew att det tar tid att bygga upp en organisk (lokal) marknad. Och att det inte skulle skada om de organiska produkterna fick kosta lite mer

– Ja, det håller bondens mark frisk under mycket längre tid, och som konsument får du en massa fördelar ifråga om hälsosamt födointag, med mera; aspekter som vi annars tenderar att ignorera.

Så, från Mathew lär vi oss att man måste bygga upp lokal produktion och en trogen lokal marknad. Dessutom, att inte ge bönderna alltför ”snälla” inköpspriser. Business is business, helt enkelt. Och slutligen att ett högre pris kan vara okej för organiska produkter – det gäller bara att få konsumenterna att inse att de betalar för ett mervärde ifråga om en hälsosam, bra produkt.

Hälsosam produkt

Vi pratar också med Gregory, grundare till och sekreterare i föreningen Voice Trust, som är medlem i Leisanätverket och som verkar i sydindiska staden Trichy samt ute i byn Siruganur. Han anser inte att det är sant att organiska produkter kostar mer i butikerna:

– Nej, vi säljer organiska produkter till samma pris som konventionella. I början försökte vi sälja exempelvis organiskt ris för 2 rupies mer per kilo, men det sålde dåligt. Vi påtalade att konsumenterna skulle få en ekologisk och hälsosam produkt för priset, men många ifrågasatte fortfarande det högre priset, så vi var tvungna att sänka det.

Gregory tycker dock detta är synd, inte minst för de organiska odlarnas skull:

– Ja, vi tycker det är dåligt att bönderna inte ska få mer för sina produkter. Speciellt eftersom organiska odlare ofta får arbeta dubbelt så länge per dag genom det mer omständliga arbete de utför. Så vi ska se över vår strategi för att prissätta dessa produkter mer rättvisande.

I den mån organiska produkter är dyrare bör vi – Svalorna, våra kära medlemmar, informationsnätverk och andra – påtala för konsumenterna att det är värt det. Det är värt det, eftersom man då får en giftfri produkt, som tillförsäkrar ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling i världen. Men det är alltså inte alltid, som Voice Trust visar, som organiska produkter är dyrare än konventionella. Och jag personligen kommer än idag ihåg hur jag hittade ett paket med ekologiskt ströbröd på hörn-Ica-butikens hyllor, som faktiskt var billigare än det konventionella ströbrödet!

 

Joakim Lindberg, Tamil Nadu, 2006