Jämställdhet eller en fråga om makt

”If I am a woman, I am a human being. A man is also a human being.” Så förklarar en ung bangladeshisk kvinna jämställdhet.  Det låter enkelt och okomplicerat, men verkligheten är annorlunda.

Många av de organisationer som Svalorna stödjer i Bangladesh driver projekt som handlar om social mobilisering och har kvinnor som målgrupp. Några av organisationerna har fokus på ekologisk odling. För inte så länge sedan kom en av Svalornas utlandsanställda hem från Bangladesh. Han berättade om hur kvinnorna hos en partnerorganisation som främst sysslar just med hållbar ekologisk utveckling hade nått större självständighet och ekonomisk styrka. Det hade skett genom utbildning i hur man arbetar med köksträdgårdar.

Detta väckte nya tankar om hur jämställdhetsarbetet ser ut för våra partnerorganisationer i Bangladesh. Kanske visste vi för lite om kvinnor och mäns förhållanden. Därför fick jag i uppdrag att göra en genusanalys. Svalorna behöver kunskap om bangladeshiska kvinnors och mäns situation för att förstå våra partners arbete, kunna bedöma projektförslag och kunna komma fram till en hållning för jämställdhetsarbete.

Vad är jämställdhet?

Jämställdhet innebär att varje människa oberoende av kön, religion, etnicitet och social klass har lika rättigheter och skyldigheter. Patriarkala strukturer diskriminerar kvinnor och utestänger dem från makt. Arbete för jämställdhet innebär därför arbete för att makt ska fördelas lika mellan kvinnor och män. Hur gör man det? Jo, man måste titta närmare på kvinnor och mäns roller i samhället, ta på sig sina genusglasögon som man populärt säger. Det innebär att man antar ett tänkesätt som färgar allt man ser. Genom uppfostran, skolgång, kultur, tradition, religion, lagstiftning och ekonomiska system stöps kvinnor och män i olika former. Det är dessa inlärda roller jag menar när jag talar om genus. Genus bestämmer vad som är ”normalt” för män och kvinnor i ett samhälle. Det skiftar mellan samhällen och över tiden.

Ett samhälle stöper sina invånare, men samtidigt förändrar invånarna samhället. De har möjlighet att påverka de strukturer som bestämmer vad som är ”normalt” för kvinnor och män. En flicka som växer upp i ett samhälle som inte anser att det är viktigt att kvinnor har utbildning kommer antagligen inte att gå i skolan. Men om samhället värderar utbildade kvinnor är hennes möjligheter att få en utbildning mycket större. Det är här Svalorna och våra partners i Bangladesh kommer in. Jag åkte för att träffa två av dem.

Privatlivet försvann

Efter ett par veckors förberedelsearbete på Svalornas kontor i Dhaka var jag klar att åka ut till den bangladeshiska landsbygden för att träffa partnerorganisationerna CSD och REMOLD. De välkomnade uppdraget och en kvinnlig tolk hade anställts. Jag längtade verkligen efter att se andra sidor av landet än Dhaka, den grå och kaotiska stad full av trafik, luft- och ljudföreningar som snabbt hade blivit mitt hem. En stor anledning var att jag fann det svårt att skapa kontakt med bangladeshier även om staden vimlade av folk.

Det var skakigt när jag och tolken Liza åkte på flaket efter en rickshaw på den smala grusvägen mot CSD, men härligt att se allt grönt. Det verkade finnas människor och aktivitet överallt även om vi var mitt på landsbygden. Det var främst män, men även kvinnor och barn. Vi hoppade av vid det plåtskjul som utgör CSDs kontor. Privatlivet försvann i samma ögonblick som vi satt ner fötterna på marken och installerade oss i ett hus mitt i byn. Stämningen var öppen och vi fick direkt insyn i bybornas liv. På samma sätt fick de direkt insyn i våra liv. Betydelsen av bygemenskapen blev tydlig med en gång. Det är i kollektivet de moraliska, religiösa och etiska värderingarna regleras. Där löses tvister och skapas respekt eller utanförskap.

Trotsa konventioner

CSD är en organisation som har stark förankring i sitt område och jag träffade både deras kvinnliga och manliga medlemmar för att tala om könsroller i det dagliga livet. Jag var lite oroad att jag och tolken i egenskap av unga kvinnor inte skulle kunna föra bra samtal med männen, men de rädslorna visade sig vara obefogade. I samtalen med männen kom ofta de begränsningar som samhället omkring dem utgör fram. Det hade inget emot att kom ofta fram deras hustrur arbetar utanför hemmet, men eftersom det inte är vanligt i området kände de sig tvungna att vara som de andra. Därför stannade kvinnorna hemma.

När det finns en vilja till förändring gäller det att män och kvinnor blir starka nog att trotsa konventioner. Några kvinnor som hade varit med i CSD länge berättade att de skämdes när de började gå till marknaden för att sälja grönsaker, och gömde sina ansikten bakom tyget i deras saris. Nu brydde de inte sig om det längre.

Klädda i burkha

Att besöka REMOLD var väldigt annorlunda mot erfarenheten hos CSD. Den stora skillnaden för målgruppen är att medlemmarna i REMOLD ofta är landslösa och inte kan arbeta på sina egna fält såsom många av CSDs medlemmar gör. Mitt arbete påverkades också av atmosfären i området. Jag och tolken bodde i staden på avstånd från medlemmarna ute på landsbygden. Dessutom vistades vi i ett konservativt muslimskt område där det var ovanligt att kvinnor syntes i gatubilden. Om de syntes var de klädda i burkha, den svarta dräkt som ska täcka deras kropp. Deras ansikten var anonyma bakom scarfarna. Jag kände mig mer distanserad och osäker. Det gjorde även min muslimska tolk.

REMOLD arbetar med fattiga kvinnor, men jag träffade även män som genom deras hustru eller syster hade koppling till organisationen. Kvinnorna arbetade inte med jordbruk, men var ofta engagerade i att göra stråmattor, hönsuppfödning eller broderiarbete. De har fattat stort förtroende för REMOLD. Det är betydelsefullt för dem att fältarbetare kommer till deras hem och talar med dem, och de känner att de kan skapa en bättre framtid med organisationens hjälp.

Familjelagar

I litteratur om Bangladesh rapporteras det ofta om de ojämlikheter som finns mellan kvinnor och män. Dessa kom fram i de intervjuer jag förde med CSDs och REMOLDs medlemmar. Kvinnors är diskriminerade i familjelagar, har begränsad möjlighet till inkomst, begränsad rörelsefrihet, utsätts för våld i hemmet etc. Men det man inte kan läsa sig till på många ställen är de attityder som kvinnor och män har till dessa saker. Det var otroligt intressant.

Männen är de som främst drar in pengar till familjen medan kvinnorna utför oavlönade sysslor i hemmet. Eftersom organisationerna erbjuder medlemmarna mikrokrediter och de har regelbundna möten för att betala av lånen. Då kommer fältarbetare till byarna och undervisar i allt från vikten av att skicka barnen till skolan till kvinnors rättigheter. De ger medlemmarna praktisk undervisning i hur de kan investera lånen i köksträdgårdar, hönsavel med mera. På så sätt stärks deras möjligheter att skapa inkomster. Det är viktigast för kvinnorna som annars är utestängda från lönearbete.

Ofta är kvinnor beroende av män för att sälja det de producerar. De är ju inte traditionellt så att kvinnor rör sig ute på vägar och marknader. Men både CSD och REMOLD sprider budskap om att kvinnor har lika rättigheter som män att röra sig utanför hemmet till sina medlemmar. Det kan vara svårt för dem att ta steget till att göra det, men med uppmuntran går det framåt. Flera av CSDs kvinnor säljer saker på torget och flera av REMOLDs kvinnor säger att de nu kan gå till doktorn om de eller barnen är sjuka även om deras makar inte är hemma.

 

Kollektivt ansvar

På gruppmötena skolas medlemmarna i demokratiska styrelseformer. De väljer själv gruppens styrelse och ibland vem som kan ta lån. De får ta kollektivt ansvar och får kännedom om sina rättigheter. Det märktes klara skillnader mellan de kvinnor som varit medlemmar under längre och kortare tid. De erfarna medlemmarna hade större självförtroende och kunde tala för sig. Jag träffade även män som inte var medlemmar i någon organisation. De kunde inte relatera till rättigheter eftersom de inte visste vad termen innebar. När jag förklarade och gav exempel på rättigheter sade de att de inte brukade fundera på sådana saker.

Svalorna har ett ansvar att bevilja projektpengar till organisationer som främjar jämställdhet i Bangladesh, men eftersom våra kulturer är så annorlunda är det svårt för oss svenskar att sätta oss i målgruppens levnadssituation. Jag hade mycket intressanta diskussioner med både målgruppen och organisationernas personal och jag hoppas att mitt arbete är början på en mer levande diskussion om genus mellan Svalorna och partners.

Sandra Novén, Svalorna, 2006

Fakta CSD

CSD, Campaign for Sustainable Development, är en liten organisation som grundades 1994 i distriktet Gopalganj. Svalorna stödjer ett brett program som är inriktat på hållbar landsbygdsutveckling. Programmet handlar bland annat om uthålligt användande av våtmarksområden, ekologiskt jordbruk, inkomstgenererande aktiviteter och medvetandegörande. 2000 personer berörs direkt av insatserna. Däribland är ca 400 män och 1600 kvinnor. De flesta av dem är hinduer.

Fakta REMOLD

REMOLD, Resource Mobilization for Development, är en liten organisation som grundades 1994 i distriktet Noakhali. Organisationen är verksam i ett område som präglas av striden om landrättigheter och fundamentalism. Svalorna stödjer ett program som handlar om att främja inkomstgenererande aktiviteter och medvetandegörande med särskilt fokus på kvinnors rättigheter. Programmet når drygt 500 kvinnor på den bangladeshiska landsbygden. De flesta av dem är muslimer.