Vatten - allas rättighet

Vatten - allas angelägenhet!

Den 21 augusti 2005 startade världsvattenveckan i Stockholm, en konferens som detta år arrangerades av Stockholm International Water Institute (SIWI) för femtonde gången. Konferensen har genom åren växt enormt, och är nu ett arrangemang som väcker stort internationellt intresse och tilldrar sig de mest prominenta experterna i världen. Under en veckas tid avhandlas en mängd ämnen relaterade till de problem som präglar vattenresurserna i världen idag, i alla de seminarier och workshops som arrangeras. I samband med dessa får man möjlighet att ta del av världens kunskap om frågorna, samlad under ett och samma tak. Man får chansen att träffa människor från världens alla hörn som är engagerade i frågorna på ett eller annat sätt.

Vilket tillfälle. All denna expertis samlad i Stockholm! Fantastiskt . Något sådant får man ju bara inte missa. Efter kontakt med SIWI: s representanter där jag uttryckte mitt intresse för evenemanget, blev jag också inbjuden att delta i konferensen under veckan för att assistera dem som arbetade i pressrummet. Samtidigt skulle jag få möjligheten att delta i veckans seminarier och workshops, och även möta alla de människor som kommit till Sverige för att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Jag tackade naturligtvis glatt ja till detta flotta erbjudande, och såg med stor spänning fram emot veckan.

Den övergripande fråga som behandlades under årets konferens rörde vikten av att kombinera den ”hårda” med den ”mjuka” vägen i arbetet för att möta världens framtida behov. Medan de ”hårda” lösningarna, som handlar om exempelvis uppbyggandet av infrastruktur, tidigare stått i centrum, så har fokuseringen nu i allt större utsträckning hamnat på de ”mjuka” frågorna i form av hantering och kapacitetsuppbyggnad. Utmaningen ligger nu i att finna den rätta balansen mellan dessa två inriktningar. Detta budskap framfördes på den inledande presskonferensen av Anders Berntell, Executive Director för SIWI och Vattenveckans värd. Under presskonferensens gång betonades detta även av de övriga deltagarna. ”Utmaningen ligger i att skapa förståelse för att vatten utgör nyckeln till utveckling” sade exempelvis Sveriges miljöminister Lena Sommestad. ”Vatten handlar om ledarskap, om demokrati” fortsatte Sunita Narain, ledare för ”Centre of Science and Environment” i New Delhi, Indien och mottagare av årets vattenpris. ”Men vi glömmer detta och fokuserar istället på infrastruktur. Vi måste tänka om. Vatten behöver bli allas angelägenhet”.

Under veckan blandades gedigen kunskap med smittande entusiasm i ett aldrig sinande sorl av diskussioner. Överallt på området syntes grupperingar av människor som avhandlade olika ämnen och utbytte erfarenheter med varandra. En av mina uppgifter var att gå runt och prata med folk för att samla in kommentarer till det dagliga nyhetsbladet, och på så vis fick jag många möjligheter att gå runt och ta del av alla dessa dynamiska processer. Mina samtal med besökarna, som började med att jag bad om någon kort kommentar till en viss fråga, utvecklades ofta till långa diskussioner där besökarna i sina utlägg råkade komma in på en annan fråga och sedan ytterligare en och just det, det här är ju otroligt viktigt, och på tal om det så måste man ju uppmärksamma detta… Och så vidare. Engagemanget var påtagligt.

”Hur vattenresurser som ligger på flera länders territorier hanteras är en väldigt viktig fråga” menade en man från Egypten som jag pratade med. ”Vi måste skapa klarhet i hur den internationella rätten ser på dessa resurser. Det finns också ett behov av kapacitetsuppbyggnad i detta sammanhang, för att säkerställa ett jämlikt förhållande mellan de parter som är inblandade. Vi måste också uppmärksamma hur länder agerar när det gäller floder som sedan flyter in i andra länder.” Här fick han medhåll av många jag senare pratade med. ”Frågan om gränsöverskridande vattenresurser är väldigt viktig”, sade en kvinna från Bulgarien. ”Samhället behöver informeras om dessa frågor. Kunskap behöver skapas om hur ett lands agerande, när det gäller hantering av vattenresurser som exempelvis floder, påverkar andra länder.”

”Problemet med gränsöverskridande vattenresurser och hur dessa hanteras är en mycket viktig fråga, framför allt i Sydasien”, betonade även en kvinna från Bangladesh. ”Vi behöver samarbeta för att försäkra oss om att projekt där man avser utnyttja vattenresurserna inte medför negativa konsekvenser för andra. Och vi behöver sådana här internationella konferenser och andra initiativ för att främja regionalt samarbete. Enskilda länder klarar det inte själva.”

När jag sedan berättade att jag arbetar i Bangladesh och att jag är engagerad i bland annat vattenfrågor, visste hennes entusiasm inga gränser. Så stod vi där en stund och pratade om Dhaka och var jag bodde och var hennes kontor låg och gemensamma bekanta och så vidare. Tala om världar som krockar. Då jag gav henne mitt telefonnummer i Bangladesh log hon stort och gav mig en kram, sedan skildes vi åt med orden ”vi ses i Dhaka”! Det kändes något märkligt, måste jag säga, men samtidigt väldigt roligt. I vissa avseenden är världen så liten idag. Därmed förstärks naturligtvis det övergripande budskapet att problemen i världen idag också angår oss alla. Som Sunita Narain uttryckte det, vatten behöver bli allas angelägenhet. Och för min del utgjorde den här veckan en väldigt stor inspirationskälla till just detta.