Från hantverk till ekologiskt jordbruk - ett samtal med Raihan Ali, Thanaparas ordförande

Efter en lång bussresa från Dhaka närmar jag mig Banisur i distriktet Rajshahi. Staden ser ut som de flesta andra bangladeshiska småstäder. Landsvägen som går rakt genom staden. Tvåvåningshusen av omålad, smutsigt vit eller smutsigt gul betong. Plåtskjulen där man säljer kex, lagar däck eller dricker te. Bussen stannar och det är dags att kliva av. Utanför bussen står tre män. En griper tag i min väska. En av de andra ler stort och frågar: ”Mr Roger?” Det är mig de väntar på och männen kommer från byn Thanapara. För mer än 30 år sedan startade Svalorna sitt arbete i Thanapara by vid Gangesflodens strand i västra Bangladesh. Då behovet var stort inledde föreningen sitt arbete med katastrofhjälp. Efter inbördeskriget hade många kvinnor och barn förlorat sina män och fäder och för ensamstående kvinnor var möjligheterna till försörjning små. Därför startades ett hantverksprojekt med syfte att ge kvinnorna arbete och egen lön och en skola för att ge deras barn möjlighet till skolgång. Även andra barn vars föräldrar var för fattiga för att gå i den statliga skolan var välkomna. Förutom vanliga ämnen stod jordbruk på schemat.

Med tiden växte organisationen. Människor boende utanför Thanapara såg att det gick bra och ville ha stöd att starta egna hantverksprojekt. Thanapara-projektet ansåg att det inte fanns utrymme att utvidga verksamheten utan funderade på alternativ. Med hjälp av stöd utifrån utvidgades verksamheten med ett byutvecklingsprogram 1983. I början hölls kurser i mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och samtal om våld i hemmet. Det som 1973 startade som ett katastrofprojekt blev 1996 en självständig organisation kallad Thanapara Swallows Development Society (TSDS) eller Thanapara Swallows. Även om ordet behållits i namnet är organisationen helt fristående från Svalorna.

Thanapara Swallows är stolta över sitt arv och talar gärna om det som varit. Den första tiden efter ”självständigheten” 1996 var svår. Ordförande Raihan Ali berättar:
– Vi var osäkra på om och hur vi skulle klara oss. Svalorna ju hade alltid stått bakom verksamheten och kunde ordna upp saker och ting om någonting gick snett. Nu hade vi bara oss själva.

Men det har gått bra. Idag når man 4000 medlemmar i 60 byar med sitt byutvecklingsprogram och verksamheten expanderar till att omfatta ekologiskt jordbruk. Anledningen är en ökad medvetenhet om de problem den gröna revolutionen orsakat jordbruket. Under 1960-talet uppmuntrades lantbrukarna i Bangladesh att börja använda högavkastande grödor, handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Efter den gröna revolutionen ökade risproduktionen, men under 1980-talet började problem uppmärksammas. Skördarna minskade och lantbrukarna försökte kompensera det genom att öka dosen handelsgödsel. Effekten var dock kortvarig.

Raihan Ali fortsätter:
– Under lång tid såg vi att det fanns problem i jordbruket. Vi som arbetar i organisationen äger också själva mark. Byborna pratade om problemen på gruppmötena och det var tydligt att något måste göras. Men inom organisationen hade vi för lite kunskap för att kunna börja arbeta med jordbruksfrågor.
Det skulle dröja innan Thanapara Swallows var redo att börja arbeta med ekologiskt jordbruk. Först under de sista åren av 1990-talet började diskussionen om ekologiskt jordbruk bli allmän och känd i Bangladesh. Enskilda initiativ hade tidigare förekommit men var sporadiska. Bland andra drev Proshika - som idag är en av de stora bangladeshiska NGO: erna men tidigare stöddes av Svalorna - försöksodlingar. De höll en del kurser under 1980-talet och början av 1990-talet och redan 1983 gick en anställd från Thanapara en kurs i ekologiskt jordbruk hos Proshika.

Men när de drivande krafterna bakom försöksodlingarna slutade upphörde arbetet helt. Omkring 2002 började det falla på plats för Thanapara. Man hade haft ambitionen att införa arbete med ekologiskt jordbruk i byutvecklingsprogrammet och med hjälp av Svalorna hölls en kurs i ekologiskt jordbruk av dåvarande volontär Pär Lindkvist. Något senare hölls ytterligare en kurs med Shyamol Bose från FORAM, en av Svalornas tidigare samarbetspartners. Både personal från Thanapara och lantbrukare från området deltog. Arbetet med ekologiskt jordbruk kunde börja.

Det har dock varit svårt för Thanapara Swallows att komma igång. Trots att det går bra för organisationen har jordbruksprojektet inom byutvecklingsprogrammet hittills bedrivits utan ekonomiskt stöd. Kurser har hållits för lantbrukare i liten skala och inom Thanapara fortsätter man att lära sig mer. Än så länge räknar man med att ha nått 61 medlemmar. De lantbrukarna har hittills tränats i markförbättrande metoder, olika typer av komposter, urval och förvaring av utsäde, ekologiska bekämpningsmedel, samodling, samt fiskodling, både i dammar och i risfälten. Men för att kunna utvidga verksamheten behövs pengar. Thanapara har sökt pengar från olika håll, men ännu inte fått några besked. De har bland annat sökt pengar från Svalorna vilket från och med 2005 har beviljats.

Thanapara Swallows kan alltså fortsätta arbeta med sitt jordbruksprojekt. Och det behövs. För det finns många lantbrukare som vill gå kurser och de som redan har gått en vill lära sig mer. De flesta lantbrukare talar sig varma om komposten och organiskt gödsel. Många är noga med att påpeka att man odlade så förr – inte med kompost men ekologiskt, innan man började med handelsgödsel. De flesta använder fortfarande en del handelsgödsel men i mindre uträckning än tidigare. Anledningar till att man minskat användningen beror enligt lantbrukarna själva på att det är skadligt och dyrt.

Även om skörden kanske minskar om man odlar ekologiskt så är det mycket billigare än förlusten man gör. Ändå fortsätter många att använda handelsgödsel. Varför? Ett problem som flera lantbrukare runt Thanapara upplever är att det råder brist på organiskt material att kompostera. Antalet kor har minskat och det finns inte tillräckligt mycket strån, löv och annat att blanda i komposten. Dessvärre räcker det inte med att köpa fler kor eftersom det också är brist på åkermark och inte finns utrymme att använda den som finns som betesmark. Det är en stor utmaning för Thanapara Swallows, lantbrukarna och det ekologiska jordbruket. Men inställningen är positiv. Det ska gå att odla ekologiskt.

Roger Karlsson 2005