Sagan om skurken, skolan och den rättrådiga kvinnan
Det var en gång en kvinna och en man i den lilla byn Katna i Västbengalen som ledde en Non-Governmental Organisation tillsammans. Kvinnan hette Shabnam och mannen hette Jugnu, och organisationen de ledde döpte de till Street Survivors. Den arbetade för kvinnors rättigheter, landsbygdsutveckling och andra goda ting.
Men organisationens stolthet var och är dess skola
för mindre bemedlade barn, Jagriti. Som i alla sagor fanns det dock
intressen som ogillade att folk gick omkring och var goda och gjorde saker
utan deras vetskap eller godkännande. Någon jäkla ordning
fick det väl ändå lov att vara! Annars skulle ju maktförhållande
omkullkastas, och så kunde man ju bara inte ha det! Dessa intressen
utgjordes i den lilla byn Katna dels av den mäktiga jordägande
Mollicksklanen, dels av de lojt tillbakalutade lokalpolitikerna från
kommunistpartiet i delstaten, CPI(M).
Nåväl. En släkting till Shabnam hette Abu Asgar Siddique
och var ledare för Mollicks. Han började arbeta hos Street Survivors,
men eftersom han fuskade med bokföringen och till och med tog medel
från kassan fick Jugnu till slut sparka honom. Siddique blev förstås
förödmjukad, vred och hämndlysten. Hur kunde någon
sparka HONOM - Abu Asgar Siddique, ledare för de mäktiga Mollicks
- från en futtig landsbygdsorganisation!? Jugnu och Shabnam måste
helt klart sättas på plats. För den moderata summan av
60 000 rupies kontrakterades fyra mördare.
Den 7 augusti, på Hiroshimadagen (!), exploderade två bomber
i Jagritiskolans område, men tack och lov undkom Jugnu och Shabnam
med blotta förskräckelsen. De meddelade modigt nog polisen om
det inträffade. Dessa reagerade slött och inget hände egentligen.
(Vi måste komma ihåg att Siddique var en mäktig man,
som inte ens polisen vågade ingripa mot på riktigt. Kanske
fick de till och med pengar från Siddique?)
Härnäst kom skurkarna förbi och började
förstöra stängslet runt skolan, plöja landet där
och plantera senapsfrön! De låtsades vara orättfärdigt
bortförda bönder, vars ägor nu ersatts av skolan och skolgården.
En viktig man med en lång titel, Block Land Reforms Officer, kom
förbi och tog upp missdådarnas falska "vittnesmål"
mot stackars Shabnam och Jugnu. Tack och lov ingrep en annan mäktig
man med titeln District Magistrate till det hårt prövade parets
försvar. Bovarna dök nu offentligt upp utanför Abu Siddiques
hus för att få ersättning för sina - förfelade
- angrepp mot Street Survivors och Jagriti. Siddique fick under folkets
negativa uppmärksamhet vackert betala dem 20 000 rupees för
kalaset.
Andra trakasserier följde, bland annat spöade Mollicks tillsammans
med skurkar hyrda av det lokala kommunistpartiet upp föräldrar
till elever vid Jagriti för att de försökte bygga färdigt
en väg utanför skolan! De ansåg helt enkelt att status
quo hotades om "vanliga" människor började handla
mot partiets och jordägarnas vilja. Men en av skurkarna, som försökt mörda Shabnam och Jugnu
och spelat förfördelad bonde på Siddiques begäran,
började ångra sig. Efter alla dessa missgärningar stegade
han därför helt sonika upp till Jagriti och Street Survivors
och ville be om ursäkt. De flesta på organisationen trodde
honom inte, utan gömde sig i tron att han hade kommit för att
försöka döda dem igen. Men Shabnam och en före detta
gatpojke som hon arbetat med i Delhi tog mod till sig och bjöd honom
att komma in - trots allt han hade gjort. Gatpojken bjöd honom till
och med på te, och frågade frankt varför han hade betett
sig så illa mot dem tidigare.
Och Shabnam, hon var inte sämre än att kunna anställa sin
tidigare angripare, så att han nu istället kunde arbeta som
chaufför och alltiallo hos dem! Och "skurken", som heter
Gulab Malik, är idag väldigt ångerfull över sina
tidigare försyndelser, men säger att han nu är väldigt
nöjd med livet hos Shabnam och Street Survivors!
...slutet gott, allting gott!
JOAKIM LINDBERG
