Försaltning av marken i Tamil Nadu

Jättevågen spolade bort nästan 10 000 människor från Indiens fastland. Delstater som drabbats är Tamil Nadu, Pondicherry, Andra Pradesh och Kerala. Allra värst är det i Tamil Nadu där nästan 8 000 dog. Men siffrorna som ständigt uppdateras är tyvärr antagligen fortfarande i underkant. En annan förödande konsekvens av tsunamin är att saltvatten trängt ner i jorden och gjort marken obrukbar.

Beroende på den indiska kustlinjens topografi och geografiska sträckning förskonades vissa delar av den medan andra var mycket utsatta. Elva distrikt längs Tamil Nadus kust norr om Sri Lankas nordspets har drabbats hårt, framför allt Nagapattinam där mer än 6 000 liv förspilldes. Ett stort antal byar spolades bort fullständigt. Behovet är enormt. I de femtio totalförstörda byarna saknar ett stort antal människor bostad. Tiotusentals båtar och fiskenät är förlorade och då saltvatten trängt ner i brunnar och dammar har färskvatten blivit en bristvara. Skadorna för jordbruket är svåra att överblicka men uppskattningsvis har 10 000 hektar odlingsbar mark blivit försaltad.

Katastrofpaket till överlevande
Två dagar efter att tsunamin slagit till presenterade Tamil Nadus chefsminister Jayalalithaa ett katastrofpaket med 10 000 rupies (1 krona=6 rupies) per omkommen familjemedlem till de överlevande. Basvaror, t ex 60 kg ris, samt 4 000 rupies för byggnation av temporära bostäder och inköp av övriga förnödenheter per familj ingår också i paketet. Därpå annonserades ett stöd på 650 miljoner rupies till båtar och fiskeutrustning. Ytterligare stöd utlovades till skadade, mellan 5 000 - 25 000 rupies beroende på skadans omfattning. I en andra fas inriktas det statliga stödet på bostäder där 100 000 högst temporära skydd, ett tak samt en låda för ägodelar ska fördelas. Den tredje fasen av rehabiliteringsarbetet innebär det långsiktiga arbetet med permanenta bostäder.

Lån eller bistånd?
En fråga som diskuteras är huruvida stödet till framförallt båtar och fiskeutrustning ska vara i form av fördelaktiga lån eller rent bistånd. Chefsminister Jayalalithaa uppmanade i ett öppet brev premiärminister Singh att omvandla lånen till rena bidrag. Förutom det statliga rehabiliteringsarbetet är uppslutningen från det civila samhället enorm. En stor del av arbetet utförs av frivilliga krafter och privatpersoners ekonomiska stöd. Hälften av de utlovade bostäderna kommer att byggas genom NGO-samverkan, d v s mellan icke-statliga organisationer. Skador på hus, båtar och fiskeutrustning är relativt enkla att ersätta. Men många människor som lever kustnära är även beroende av jordbruk för sin överlevnad. Ett akutstöd utlovades för dem som förlorat skörd och boskap. Så även en mer långsiktig rehabiliteringsplan för den försaltade jorden.

Kartläggning av markskador
Kudumbam har i samarbete med ett antal jordbruksexperter genomfört en kartläggning av skadorna och överlämnar i mitten av februari en utvärdering och förslag på åtgärder till regeringen. Problemet med salthaltigt vatten begränsas inte av området för den ögonblickliga översvämning som själva Tsunamin resulterade i utan sprids via kanaler, floder och grundvattnet långt utanför detta område. Det gör omfattningen än svårare att bedöma. I vissa distrikt längs kustlinjen är saltframställning en viktig industri. Enligt beräkningar spolades 25 000 ton salt bort från anläggningarna och spreds över omgivningarna så att en saltkrusta bildats vilken omöjliggör brukande av jorden. Kustnära fodermarker har blivit otjänliga vilket leder till födobrist även för djuren. Det vittnas även om marker där grödan är klar för skörd men där byarna förlorat så många människor att arbetskraften saknas. Rehabiliteringen av de försaltade jordarna kommer att ta mycket lång tid. Äldre kustbor som minns översvämningen 1952 kan vittna om negativa effekter på markens bördighet än idag. Detta är vittnesmål som delstatsregeringen nog gärna mörkar när det blir tal om ersättning för jordbrukare som nu blivit drabbade.

Andreas Holmberg, miljöinformatör hos Kudumbam, Trichy