Marktjuvar lika grymma som krokodilen

I Bangladesh pågår en städig kamp för de landlösas rätt till egen mark. Anna Axelsson har träffat en man som ägnat sitt liv åt att kämpa på deras sida.

Mina fördomar sätts ständigt på prov här i Bangladesh. Det är bara till att erkänna att jag har dem. En dag kom jag till ett vackert hem som tillhörde den journalist jag skulle samtala med om tillståndet i char-områdena. Grinden var röd, huset ljust turkos och trädgården vackert lummig. Men när jag gick in i huset reagerade hjärnan nästan instinktivt och tänkte ”Herregud! Han ser ju ut som en fundamentalist!”. Den 70-åriga mannen hade långt vitt skägg och var klädd i den traditionella muslimska bönemössan tupin och punjabi som är en lång skjorta. Utan att jag vill det kände jag skepticism, avvaktan och undran. Vad har den här mannen för åsikter egentligen?

Fördomar på skam
När jag går därifrån en dryg timme senare har jag druckit te, ätit pita och lyssnat på denna erfarna och oegoistiska man. Med stark inlevelse har han berättat om förföljelser och tortyr som de landlösa i char-områdena får utstå. Jag är arg på mig själv som varit så snabb att dra slutsatser utifrån hans yttre attribut och glad att jag fått chansen att utmana mina fördomar. Att de kommit på skam påminner mig om att alltid lyssna förutsättningslöst på en människa innan jag tror mig veta något om honom eller hennne.

Kamaluddin Ahmed är född vid floden Meghnas strand. Han känner en stark dragning till regionen och ett stort engagemang för de människor som försöker skapa sig ett levebröd där. Trots att hans fem barn bor i Dhaka och huvudkontoret till tidningen han arbetar för ligger där vill han inte stanna i huvudstaden mer än en vecka i taget.
– Om någon kommer och knackar på min dörr för att be om hjälp vill jag finnas till hands för att skriva om deras historia i tidningen, säger han.

Bok om landgrabbers
Kamaluddins berättelse om hur starka särintressen påverkar utvecklingen i char-områdena tar lång omvägar och jag finner det ibland svårt att hänga med. Saken underlättas inte av att han blandar bangla och engelska. Jag förstår det mesta men jag måste ibland avbryta och be honom översätta vad han precis har sagt. Han har skrivit en bok som snart ska bli film och läser innantill från bokens omslag för att berätta för mig vad den handlar om. Huvudperson är en flicka från en landlös familj i char-områdena som förlorar hela sin familj i en cyklon och senare gifter sig av kärlek med en landlös man. Boken handlar om hur de som har pengar oftast vinner kampen om marken, trots att de landlösa har lagen på sin sida. De rika inflytelserika personerna som inte drar sig för att använda våld för att överta mark beskrivs som lika grymma som krokodilen.
– Flickans man dödas av landgrabbers och både far och son i den rika markstjälande familjen försöker tillfredsställa sina lustar med henne. Genom sin list lyckas hon till slut få far och son att döda varandra.
Förutom det dramatiska slutet menar Kamaluddin att historien bygger på verkliga händelser som inträffar dagligen.

Fabricerade nyheter till Sverige
I november förra året rapporterades det om hur bybor från char-områdena tagit lagen i egna händer genom att leta upp och döda av landgrabbers inhyrda torpeder. Nyheten nådde ändå till Sverige. Men Kamaluddin rapporterade till sin tidning att ingenting hade hänt. Han menar att händelserna är fabricerade av samma personer som med våld försöker överta marken i området.
– De gör allt för att ge en negativ bild av de landlösa och skapa en folklig opinion emot dem. En del av de landlösa har till och med anklagats för att hysa våldsverkande torpeder i sina hem. Men i de fall det faktiskt har hänt beror det på att människor är rädda och inte vågar annat. Därför förtjänar de heller inte något straff, säger han.

De fattigas liv pendlar mellan hopp och förtvivlan och är ständigt beroende av de rikas infall. En del av marken i char-områdena har tilldelats skogsdepartementet som använt den för att plantera skog. Inflytelserika personer med kontakter i regeringen fick senare för sig att de ville tjäna pengar på träden och beordrade att de skulle huggas ner.
– Landlösa kontaktades av så kallade ”muskelmän” som lovade att om de bara fällde träden skulle de få marken. De fattiga högg ner skogen och bosatte sig på land där levnadsförhållandena är mycket svåra. Då det inte längre finns någon skog kvar att administrera står Skogsdepartementets kontor i Char Zia idag tomt. Nu har de rika markägarna istället fått för sig att de vill ha jordbruksmarken och hotar återigen de landlösa med vräkning, säger Kamaluddin. Han är genuint upprörd och engagerad för de fattigas sak och har lagt ner mycket tid på att berätta om deras situation. Ibland tvivlar han på sin egen insats.
– Vad har jag gjort egentligen? Det finns hundratusentals sorgliga livsöden i char-områdena att berätta om. Jag kan bara skriva om några få säger han.

Anna Axelsson


Khas-land: statligt ägd mark som enligt 1984 års Land Reform Policy ska fördelas bland de landlösa.

Char-områden: bördig jorbruksmark som bildas genom att lager på lager av nytt organiskt material från floden läggs på varandra.

Bangla: även bengali, det språk som majoriteten av Bangladeshs befolkning talar.