Tankar från Kolunji

‘I have not lost anything – I have knowledge, enthusiasm, and no fearness’. Mantrat ekar över risfälten. Morgonens fältstudier (Farmer Field School) är över. Jordbrukarna, till majoriteten kvinnor, vandrar långsamt hemåt. Förmodligen gav det en hel del att tänka på till nästa vecka.

Farmer Field School (FFS) är en del av LEISA’s träningsprogram för jordbrukare i fält. Utbildningen anpassas efter årets cykler, från frö till skörd. Gruppvis undersöker man fältet, samlar information om ekosystemet, jordkvalitet, sjukdomar, grödans olika faser, ohyra samt predatorer. Därefter ges utrymme för diskussion som baseras på fältobservationer och insamlade prover. Efter egna slutsatser ges vägledning av ansvarig från LEISA.

Ett annat program via Kudumbam är modellfarmen Kolunji. Där vill man inspirera och engagera jordbrukare att börja odla organiskt. Gårdens största problem i dagsläget är interna konflikter och avsaknad av personal. Detta är ett pris som bland annat Mr Murugesen, vaktmästare på Kolunji, får betala. Han jobbar sex dagar i veckan och är tillgänglig 24 timmar per dygn. Han arbetar även till sin yttersta spets for att kunna försörja sin familj. Är man ”drabbad” med två döttrar får man betala ett högt pris. All extra inkomst går till finansiering av bröllop och dylikt. Frun och barn tar hand om det privata jordbruket, med konventionella metoder. De få dagar han tar sig hem till sin egen gård, blir umgänget ändå svårt att prioritera, då kroppen skriker efter vila. Mr Murugesen tycker att Kolunjis arbetsmetoder är tilltalande, övertygelsen om att övergå till ett organiskt jordbruk låter dock vänta på sig till efter skörd. Trots slitsamma arbetsförhållanden och relativt låg lön trivs han på grund av det goda klimatet människorna emellan.

Kolunjis föreståndare Mr Rangaraj är född och uppvuxen i dess trakter. Han berättar stillsamt om Tamil Nadus utveckling, den delstat vi befinner oss i, de senaste 20 åren. En konsekvens av torkan och dålig skörd är den dalande läs- och skrivkunnigheten. Detta ligger till grund för många av Kudumbams aktiviteter med utbildningsstöd och program för ökat medvetande hos framförallt ungdomar, vad gäller lagar och mänskliga rättigheter. Mr Rangaraj engagerar sig så som jordbrukare, på Kolunji. Organisk odlig bygger på att få insikt om helheten och dess innebörd – inte bara hur det fungerar i praktiken.

I närheten av Kolunji ligger byn Odugampatti. Den har fungerat som modellby och varit i centrum for Kudumbams inledande fröbanksprojekt från slutet av 90-talet. Behovet av en fröbank ökade då jordbrukarna inte hade tillrackligt med resurser för att införskaffa nya frön. Utvecklingen hade gått så långt att många tvingats sälja boskap och ägodelar. Det hela vände när Kudumbam agerade, for sex år sedan. Man har sedan dess börjat använda mer lokalt anpassade grödor, och växlat dessa mellan gårdarna i byn. Därmed har förlusterna reducerats. Invånarna i Odugampatti har fungerat som inspirationskalla till jordbrukare i grannbyarna. Informationen om projektet sprids via informella möten så som festivaler och arrangemang. Det är ofta det givna samtalsämnet, då det for många är källan till ett drägligt liv. Det största problemet i dagsläget är företagens färdiga paket med frön, där bekämpningsmedel och konstgödsel medföljer utan extra kostnad. Detta kan vara svårt att motstå i en skuldbesatt och skör situation, vilket här är många jordbrukares vardag. Cirka en tredjedel av byns invånare köper fortfarande dessa fröer, framförallt på grund av prestige. Kastsystemet påverkar dock inte det valet, för när det gäller brukandet av jorden befinner sig alla på samma nivå – alla är lika beroende av vädrets makter.

Vädrets makter är dock den enda makt som kastsystemet i dessa trakter idag inte styr över. Religionen gör det annars svårt att beblanda sig mellan sociala gränser. Kolunji tycks på ytan vara en frizon där alla äter hand i hand och umgås över gränserna. Somliga ”tvingas” dessvärre tjäna gudarna genom att äta på bananskal i ensamhet. En av organisationens fältarbetare vill undgå att beblanda sig med andra, annat än med sina jämlikar. Aldrig kan man veta med säkerhet vad gudarna kan ta sig till. En teori enligt gårdens kokerska är att deras ilska kan uttrycka sig i form av röda utslag på kroppen. Någonting som mest liknar vattenkoppor.
Att se helheten är bland det svåraste som finns, men att se och hålla fram en liten begränsad del och fördöma är mycket enkelt.

Ylva Mattsson-Wallinder, Hanna Andersson,
Framtidsjorden, KUDUMBAM, Trichy, 2004-12-10