Hemma på halvtid

Svalornas miljöinformatör Roger Karlsson är under fyra veckor i november och december 2004 hemma i Sverige för att informera om sitt arbete i Bangladesh. Han har varit placerad på kontoret i Dhaka i ett år nu. Hur har det varit hittills? Här följer en presentation

Vem är du?
– Jag heter Roger Karlsson, kommer från Falkenberg i Halland och fyllde 30 i juli 2004.

När och hur blev du intresserad av utvecklingsfrågor?
– Det var nog under högstadiet. Jag hade en lärare som var engagerad i utvecklingsfrågor. Men det var inte förrän senare, under min universitetsutbildning, som jag började tänka på att arbeta med utvecklingsfrågor. Jag läste en kurs om utvecklingsproblem i Afrika ur ett historiskt perspektiv och sedan en metodkurs i Indien om forskning i utvecklingsländer. När det var dags för examen åkte jag tillbaka till Indien för att skriva min D-uppsats i humanekologi.

Hur kom du i kontakt med Svalorna?
– Jag hörde talas om Svalorna i Lund genom en vän omkring 1997. Det lät som ett intressant sätt att arbeta på. I Göteborg hade Svalorna en affär inte långt från där jag bodde. Ibland tittade jag in och handlade. Eftersom jag länge varit intresserad av miljö- och utvecklingsfrågor hörde jag då och då talas om Svalorna i olika sammanhang.

Vad är det bästa och det sämsta med att arbeta utomlands?
– Att vara långt hemifrån är det sämsta. Och tiggare och barn som lever på gatan. Det bästa är att det är ett intressant och kul arbete. Sen så har jag fått många nya vänner.

Du har ju varit i Bangladesh i ett år nu. Hur har det varit hittills? Motsvarar det dina förväntningar?
– Jag har varit i Bangladesh sedan januari 2004. Det har blivit bättre och bättre. Men när jag fick feber och infektion i lungorna i mars var det inte så kul. Men sedan jag blev frisk har det varit roligt och nog mindre jobbigt än jag trodde det skulle vara. Jag förväntade mig ett lite mer lugnt liv med bokläsning på fritiden. Men det sociala livet är väldigt aktivt här. Ute på landet är människor vänliga och hjälpsamma. Lite väl nyfikna i längden men det är kanske inte så konstigt.

Var i Bangladesh befinner du dig nu?
På kontoret i Dhaka

Kan du säga något kort om platsen? Vad är det bästa och det sämsta med att arbeta där?
– Jag vet inte om något är bäst med att arbeta här. Det är ett okej kontor. Det var lite för varmt innan monsunen. Det ligger också i ett ganska stökigt område av Dhaka. Det är mycket trafik och dålig luft. Då är det roligare på landsbygden.

Har din syn på landet förändrats sedan du kom dit? På vilket sätt?
– Jag visste inte så mycket om Bangladesh innan jag kom hit. Inte mer än det vanliga, det vill saga en osäker politisk situation och mycket vatten. Ett platt land där man äter ris. Jag antog att det var ungefär som Indien men muslimskt. Jämfört med Indien föreställde jag mig Bangladesh som lite striktare och med kött i maten. Men jag upplever inte Bangladesh som mer strikt. Däremot är maten väldigt mycket tråkigare än maten i Punjab, Rajasthan och Sydindien. Det blev jag lite förvånad över.

Vad gör du på din fritid? Några fritidsintressen?
– På min fritid läser jag böcker, ser film, simmar eller springer. Sedan har jag ju vänner att umgås med. Det är inte svårt att hålla sig sysslesatt på fritiden här. Men när jag är ute i fält finns ingen fritid. Eller jo, när man sover...


Lena Karlsson, vik informatör 2004-2006