Emmaus Borlänge - hjälporganisationen som ger u-landsbistånd

I egenskap av kontaktsekreterare satt på inskolning fick jag i oktober 2004 tillfälle att arbeta på en stor och anrik second hand-affär, nämligen Emmaus i Borlänge som funnits sedan 1962. Liksom Svalorna Indien-Bangladesh är föreningen medlem i Emmaus International och utgör därmed en sorts systerorganisation till vår lilla institution här nere i Lund. Men upphör likheterna där?

Den tämligen nya och snygga lastbilen utanför Emmaus i Åselby utanför Borlänge skyltar stolt med att Emmaus är en ”hjälporganisation” som ger ”u-landsbistånd”. Begreppen må vara väl förankrade hos gemene man men på exempelvis Sida och Svalorna försöker man numera undvika dem. Skälet därtill är kanske främst att vi inte vill permanenta Nords roll som överställd ”biståndsgivare” gentemot det hjälplösa ”u-landet”. För övrigt kan vi ha mycket att lära av biståndstagarna. Det vill säga, de hjälper oss emellanåt.

Nödhjälp till sämst ställda
– Jag har faktiskt inte reflekterat över att det står så där på bilen, erkänner Ewa-Britt Åberg som är föreståndare på Emmaus Borlänge. Samtidigt tillstår hon att föreningen enligt sitt manifest har till uppgift att hjälpa dem som har det sämst ställt och att det därmed är en sorts nödhjälp organisationen bedriver. Svalorna har ju på senare tid tvärtom kommit att arbeta allt högre upp i biståndshierarkin, ibland på visst avstånd från de specifika målgrupperna. Därför har Svalorna emellanåt också fått kritik av medlemmar och biståndstagare för att inte ens ibland eller vid stora katastrofer kunna ge nödhjälp.

Kläder för miljoner
Det Emmaus Borlänge gör, det gör de bra. Förra året körde till exempel sex fullastade långtradare à cirka 90 kubikmeters lagringsutrymme per fordon iväg till Litauen. I år blir det hela nio stycken! Och Emmaus Avesta, som enbart bedriver insamlingsverksamhet och inte second hand, skickade förra året iväg 14 långtradare till Polen. Lasten utgjordes till största delen av kläder men innehöll även sjukvårdsmaterial, sängar, skolbänkar, rullstolar, medicin, kläder och i viss mån mat. Dess totala värde uppgick till 12 till 15 miljoner svenska kronor år 2003. Emellertid bör det då tilläggas att siffrorna är uträknade enligt särskilda schablonvärden, vilket ibland är ganska missvisande. Värdet på kläder är till exempel beräknat på ett lågt satt kilopris.

Fick medalj
Efter sina många lyckade och uppskattade sändningar till Litauen företog några ur Emmaus styrelse i Borlänge en studieresa till landet för att undersöka effekterna av arbetet. Framför allt besökte man mottagarpartnern Grazina i Panevezys i den fattiga östra delen av Litauen. Denna imponerande kvinna har – förutom sina egna barn – tagit emot ett tiotal barn genom en sorts fosterhemsverksamhet. I Panevezys län är cirka en tredjedel av de 300 000 invånarna fattiga i ekonomisk bemärkelse, i huvudsak arbetslösa och pensionärer. Cirka 400 barn bor på barnhem, 800 på handikapphem och 60 barn i fosterhem liknande Grazinas. Behovet av stödinsatser är därför stort. Huruvida det optimalt sker enligt Emmaus modell eller efter teorin om utvecklingssamarbete mellan jämbördiga partners får nog förpassas till eventuella framtida debatter mellan våra föreningar. Nämnas bör dock att Emmaus Borlänge är så högt ansedda i Litauen att Ewa-Britt å föreningens vägnar fått ta emot medalj vid presidentpalatset av presidentens rådgivare i sociala frågor.

Stöd till Keystone
Förutom att sända iväg kläder ger Emmaus även ekonomiskt bistånd till barnhem i Litauen, samaritanernunnor i Polen, läkarverksamhet i Ryssland, kvinnofängelser i Thailand och en NGO i Tanzania. Dessutom stödjer man Keystones kurshus för kvinnor i Kotagiri, Tamil Nadu. Keystone som ju är en mycket nära partnerorganisation till Svalorna i Lund. Det ekonomiska biståndet för 2003 från Emmaus Borlänge gick sammanlagt upp till mer än 800 000 svenska kronor. Föreningen går förstås med nollvinst. Det innebär att alla intäkter från loppisförsäljningen skickas iväg som bistånd efter att kostnader för personal, huset, bilbränsle med mera dragits av. Huset köpte föreningen i början av 90-talet genom att ta ett lån på en miljon kronor med en löptid på 30 år. Men redan efter ett år kunde man betala tillbaka det.

Hela och rena kläder
Det är ordning och reda på Emmaus i Borlänge. Det märker jag redan under mina första dagar. På nedervåningen finns kläderna, som prismärks av den påpassliga Malla Vainionpää för att sedan hängas ut på rätt avdelning i butiken (dambyxor, handdukar, täckjackor etc.) av Christina, Monica och alla de andra. Innan dess har kläderna dock nagelfarits av den personal som står i sorteringsrummet och går igenom kläderna och letar efter hål, fläckar, noppor eller andra skavanker. Kläder i riktigt dåligt skick slängs, kläder i dugligt tillstånd sänds till Litauen medan hela, rena och snygga kläder hängs ut i butiken till försäljning. Jag sorterar, hänger ut och tar till och med – när jag hittar något snyggt – och provar klädesplagg som jag ofta köper sedan. Många köpta klädesplagg blir det!

Våffeljärn till bror
På källarvåningen står de anställda och sorterar möbler och prylar som kommer in. En spegel – 75 kronor. En gammaldags våg i gräddgul, emaljerad plåt – 50 riksdaler. Högtalare, en furusäng, lampor med eller utan lampskärm, böcker i mängder – allt säljs för en spottstyver. Jag fastnar till slut för ett våffeljärn som jag tänker ge i present till min beklagansvärt våffeljärnslöse bror, samt några äggkoppar åt min flickvän. Mellan shoppingrundorna står jag förstås också i kassan eller märker föremål efter rådslagning med mina tillfälliga kollegor. Dessutom mekar jag ibland med varierad framgång med någon kärvande manick innan den ställs ut i butiken.

Bara två anställda
Endast två personer är fast anställda. Men ett större antal personer arbetar på föreningen genom olika arbetslöshetsåtgärder. Därtill kommer mängder av personer som passerar revy under dagarna och arbetar frivilligt några timmar eller dagar i veckan. Och, om än ganska sällan, någon vilsen praoelev från en systerorganisation som kanske tar mer tid i anspråk att lära upp än vad han lägger ned i arbetsinsats i butiken!

JOAKIM LINDBERG


FAKTARUTA:
Emmaus startades i november 1949 som ett initiativ från människor som blivit medvetna om sin privilegierade ställning och sina sociala förpliktelser att hjälpa människor som hade det sämre än dem. Namnet Emmaus syftar på den ort i nuvarande Palestina, där Jesus uppenbarade sig för lärjungarna och därmed gav dem nytt hopp. Namnet skall alltså påminna alla om hur viktigt det är att behålla hoppet, och att handla i kärlek mot varandra. De kristna associationerna till trots är föreningen religiöst – liksom politiskt – obunden.