Det finns Svalor i Danmark också

Torsdag morgon den 14 oktober sätter sig fem glada svenska Svalor i en halvt fallfärdig Volkswagen Jetta - 82 och korsar Öresund. Efter ytterligare några vedermödor i den smått kaotiska köpenhamnska trafiken kunde samma delegation snart ringa på dörren till Östra Brogade 49. Där ligger Svalerne Köbenhavns kontor och second hand.

Det lilla kontoret i centrum av den danska huvudstaden består faktiskt endast av en fast anställd, Lars Rau. Han har dock tillfälligtvis kompletterat personalstyrkan med en ”informasjonsmedarbeider”. Pernille Korte Hansen, som förstärkningen heter, har en examen i kommunikation och psykologi och ansvarar för Svalernes hemsida och ska göra en översikt över organisationen. Precis som hos Svalorna i Lund springer ofta styrelsemedlemmar in och ut på kontoret, handlägger små projekt, närvarar vid möten och så vidare. Dagen till ära kommer således Kirsten Nilsen från Indiengruppen till kontoret och berättar om Svalerne Köbenhavn. Köpenhamnssvalornas styrelse består av sju personer. Medlemsbasen är ungefär lika stor som den hos Svalorna i Lund, det vill säga 2-300 personer. Vidare finns 30-40 frivilliga som sköter loppmarknaden.
– De är mestadels ”pensionister”, svarar Lars på omisskännlig danska på frågan om vilka det är som brukar stå i second hand-butiken.

Svalernes loppis i Danmark
Vi går förstås in på loppmarknaden också och plockar bland afrikanska masker, avlagda bröllopsklänningar och böcker på danska. Det är lågt i tak som det anstår ett gammeldanskt stenhus med träbjälkar och mysiga vrår. Och på såväl över- som undervåning står danska ”pensionist”-kvinnor och kränger återanvänt med säljande leenden. När det gäller verksamhet i övriga Danmark, finns ytterligare en loppis i charmiga, invandrartäta Nörrebro. Även i Odense finns en loppmarknad och i Århus finns en grossist för återvunnet och en butik för rättvis handel. Separat sortering finns i Köpenhamn, Odense, Århus och Fredericia. I Aalborg finns ett Emmauskollektiv och en återvinningsverksamhet liknande den hos Svalerne Köpenhavn.

Inget stöd av Danida
Den stora skillnaden mellan de danska och de svenska Svalorna är att de förra inte får något stöd av Sidas danska motsvarighet Danida. Anledningen förefaller främst vara att man från vår danska systerorganisation vill bevara sitt självbestämmande och sin frihet, snarare än att Danida ogillar Svalernes projektidéer.
– Å andra sidan har vi inte som ni heller någon utlandsplacerad personal, förklarar Lars.
Inkomsterna är alltså lägre, men även utgifterna. Nackdelarna är förstås brister i överblick och redovisning, partnerskap och samarbete. De fåtaliga kontaktresorna görs av Lars själv, samt då och då av en eller ett par styrelsemedlemmar.

Gemensamt arbetsområde
Liksom Svalorna i Lund har Svalerne Köbenhavn både Indien och Bangladesh som arbetsområde. Men medan Svalorna i Sverige fungerar som rådgivare till organisationer på plats stödjer Svalerne i Danmark i stället ett- eller treåriga projekt. De treåriga projekten brukar få cirka 30 000 danska kronor per organisation och år. En organisation som får treårigt stöd är RPWO (Rural Peoples’ Welfare Organisation) som arbetar med så kallade sangams, det vill säga självhjälpsgrupper för kvinnor respektive män. En annan är DWDS (Dalit Women’s Development Solidarity) med sangams för kastlösa kvinnor.

Gemensamma samarbetspartners
Bland det större antal organisationer som får ettårigt stöd av Svalerne Köbenhavn finns VSRO som bara ligger en timmes bilfärd från det svenska Svalnästet Trichy i Indien. VCDS, som tidigare stötts av svenska Svalorna, är en nätverkspartner till danska Svalerne. Även Thanapara Swallows får ekonomiskt stöd från Köpenhamnssektionen. En annan organisation som både Svalorna i Sverige och Danmark stödjer är REMOLD. Stödpengarna från Danmark distribueras dessutom genom den svenska Bangladeshsektionen. I våras åkte Lars Rau ned till Bangladesh för att se hur verksamheten fortlöper hos REMOLD och andra partnerorganisationer.

Varför Svale?
Men hur kommer det sig då att Lars blev ”Svale” från början?
– Jag har en kamrat som var aktiv i Svalerne och bland annat jobbade med REMOLD I Bangladesh. När jag sedan själv flyttade från Aalborg till Köpenhamn blev jag aktiv i Svalorna. Efter 1,5 år som frivilliganställd på Svalerne Köbenhavn fick jag fast anställning för ett och ett halvt år sedan.
Och slutligen, vad är det som driver Rau i hans arbete?
– Jag har en humanitär inställning. Det ska ”gi nåe”, avslutar han på klingande danska.

Joakim Lindberg
Kontaktsekreterare Indien 2004-2006