Som man sår får man skörda

För elfte året i rad anordnade Framtidsjorden hösten 2004 informationsturnén Lära av Syd. Årets tema var ekologi, värderingar och social rättvisa. Syftet är att öka förståelsen för att det som görs i Nord hänger samman med vad som händer i Syd. Tillsammans med Miljöbiblioteket stod Svalorna Indien-Bangladesh som medarrangör för turnéns stopp i Lund.

Innan föredragen bjöd vi de långväga gästerna på mat i våra lokaler på Spolegatan. Vid bordet satt Patricia Gaulinga som senare under kvällen berättade om kichuafolkets David och Goliat-kamp i Ecuadors regnskogar. Goliat representerades denna gång av ett multinationellt oljekonglomerat som önskar exploatera eventuella oljetillgångar på kichuafolkets territorium. Genom en närmast osannolik mobilisering av i jämförelse ytterst begränsade krafter har kampen lett till att kapitalintressena åtminstone tillfälligtvis backat. På stolen strax intill Gaulinga satt Miriam Sperb från Rio Grande do Sul i södra Brasilien. Hon arbetar som konsumentinformatör på Centro Ecológico, vilket är en organisation som bedriver utbildning och rådgivning för lantbrukare inom ekologiskt lantbruk.

Miriam Sperb som snabbt blev mycket förtjust i Lund berättade initierat och inspirerande om riskerna med genmodifierade organismer, GMO. Centro Ecológico sprider information om riskerna med användandet av genmodifierade grödor, om potentiella och besannade ekologiska farhågor och om storkapitalets alltmer omfattande kontrollanspråk över sina intressen. På grund av en okontrollerad och olaglig införsel av GMO-utsäde från grannländerna har det blivit svårt för de bönder som valt ekologisk produktion att undvika sammanblandning mellan GMO- och icke-GMO-grödor. Därmed riskerar de att omedvetet göra sig skyldiga till patentbrott och att bli indragna i ett ekologiskt hasardspel. Miriam Sperb betonar försiktighetsprincipen och drar paralleller mellan användandet av GMO-grödor och det omfattande, och en gång säkert ansedda, användandet av PCB och DDT. Centro Ecológica utgör och tillhandahåller ett alternativ för de bönder som i ett allt större antal vill befästa eller återta kontrollen över sina egna liv.

Den tredje rösten från Syd tillhörde P M Mohan. Inför ett fyrtiotal åhörare i Miljöbiblioteket målade han upp bilden av ett Indien – framför allt ett Tamil Nadu - där vattenstressen är stor med omfattande ekologiska och sociala effekter som följd. Mohan börjar sitt resonemang där han till vardags står och går. Det vill säga många tiotals meter över grundvattennivån på den tamilska landsbygden. Närmare bestämt i Marudanadhisflodens dalgång cirka 10 mil sydväst om Svalornas partnerorganisation Kudumbams modellgård Kolunji. Han berättar historien om hur de fordom stolta lantbrukarna sett sina möjligheter till självförsörjning urholkas. Situationen för småbrukarna i Marudanadhisflodens dalgång har nämligen försämrats markant under de senaste 40 åren. Omständigheterna har även historiskt sett varit svåra med en opålitlig och ojämn nederbörd som gjort vattenbrist till ett normaltillstånd. Bristen innebar dock ett försiktigt hushållande med vatten och odlingar som var anpassade till de knappa resurserna. Jordbruket innebar mat, pengar och arbetstillfällen året runt. Arbetet och livet dikterades av vad naturen gav.

Vattenanvändandet har förändrats över tid. Traditionellt sett krävdes hårt arbete och mycket tid för att tillgodose vattenbehovet vilket ledde till sparsamhet. I sällskap med de nya grödorna kom teknik som gjorde överutnyttjandet förödande enkelt. Genom djupt borrade brunnar och elektriska pumpar trodde man att naturen skulle anpassa sig till grödorna. I takt med att mer teknik- och insatsberoende jordbruk infördes har alltså naturens gränser överskridits. Mohan identifierar tre grundläggande problem. Det första är ett stort överuttag av grundvatten för bevattning av införda grödor, bl a ris, blommor och kokos, som inte är anpassade för det semi-arida klimatet. Överuttaget har möjliggjorts för de resurssvaga bönderna genom subventionerad vattendistribution och avgiftsfri elektricitet. Det andra problemet är ett överutnyttjande av skogen där en stor del av områdets träd har avverkats vilket lett till ökad erosion och ytavrinning. Det tredje är ett ökat betestryck, som ytterligare förvärrar erosionen, föranlett av att den odlingsbara ytan minskade och byborna försökte rädda sin situation genom ett ökat antal djur.

Situationen för det stora flertalet är idag betydligt sämre än innan myten om vinstmaximering och människans makt över naturen nådde byborna med full och försåtlig kraft. Lärdomen är dragen och många bönder är nu skuldsatta. Gäldenärer är de som tills nyligen tillhandahöll myten och nu vill ha betalt för de insatsvaror som inte höll vad de lovade. Situationen upplevs så hopplös av många, att självmordet ses som ett alternativ. I grannstaten Andhra Pradesh beräknas fyra- till femtusen skuldsatta människor ha tagit sitt liv de senaste sex åren, enligt Röda Korsets ”World Disaster Report 2004”. Och skulden är inte bara monetär. Naturen står över räntelagar, amorteringsplaner och eventuella avskrivningar och dikterar sina egna villkor, en synnerligen kompromisslös gäldenär.

När hans far dog stod marken Mohan är uppväxt på oanvänd. Han valde då att skänka den till organisationen han representerar. Center for Improved Rural Health and Environmental Protection, CIRHEP, tacklar problemen på bred front. Med en egeninsats på 16% och resten från NABARD, den nationella banken för jordbruk och landsbygdsutveckling, arbetar de för att göra bygden attraktiv igen och vända migrationstrenden. Enheten är avrinningsområdet, och vattenkällan är regnet. En allt överskuggande uppgift är att hindra det sparsamma regnvattnet från att rinna bort och förloras till floderna. De arbetar för att öka infiltrationen genom markarbeten, vallar, diken och dammar grävs. Med ett så stort deltagande som möjligt har en mulleskola tillsammans med Framtidsjorden startat. Där stimuleras barnen från tidig ålder till en medvetenhet om bygdens och människornas beroende av marken och vattnet. Traditionella torkanpassade grödor, buskar och träd återintroduceras. Jordbruket ska återuppstå.

Mohan betonar vikten av en bred försörjningsbas för att minska utsattheten. Arbetet med att återskapa möjligheterna för jordbruk är grundläggande, men inte tillräckliga. Byborna måste beredas arbetstillfällen även utanför jordbruket, i synnerhet de jordlösa. Många arbetsdagar erbjuds genom de gemensamma projekten, men CIRHEP stimulerar framför allt kvinnor i självhjälpsgrupper att skapa inkomstgenererande aktiviteter. Organisationen hjälper till i kontakten med banker när grupperna vill låna pengar. Biodling och honungstillverkning har startats. Så även odling av svamp och medicinalväxter, inför framtiden hoppas man kunna stå även för en viss del av förädlingen av råvarorna. Målet är att göra det möjligt att stanna i byarna året om, att förhindra vidare utflyttning. Men också att få redan utflyttade att återigen se bylivet som ett alternativ till trasproletariatet i närmsta industristad.

År 2003 blev CIRHEP medlemmar i LEISA-network, och Mohan har sedan ett tiotal år varit bekant med folk från både Kudumbam och Keystone. LEISA står för Low External Input Sustainable Agriculture och i den andan arbetar Mohan och hans kollegor oförtrutet vidare. Målet är att skapa en hållbar landsbygd utan beroende av externa aktörer och medel, byggd på lokala förutsättningar och ej dikterad av andras vinstintresse. Platsparadigmet utmanar utvecklingsparadigmet.

Kopplat till 2004 års Lära av Syd-teman ekologi, social rättvisa och etik lyfts den brasilianske befrielseteologen Leonardo Boff fram. Boff var en av föreläsarna under Lära av Syd turnén 1999 och tilldelades Right Livelihood Award 2001. I den förhärskande tidsanda som råder ser Boff behovet av en ny tidsanda, baserad på en gemensam värdegrund oberoende av tro, kulturell bakgrund och politiska åsikter. Människans relation till naturen idag manifesteras i en social ekologi präglad av exploatering, baserad på en attityd, en mental ekologi, där naturen ses som ett kläde att slita. Boff presenterar en pedagogik för att nå en djupekologi, en insikt om att vi inte är skilda från naturen utan en del av den. ”Universum kulminerar i varje individ i form av medvetande och kapacitet till förståelse, solidaritet, vänskap och kärlek.” Men med denna kapacitet följer också ett stort ansvar. Idag kan vi med hjälp av teknik och vetenskap på ett ögonblick frambringa förändringar som skulle ha krävt miljoner år för naturen att åstadkomma.

Läs vidare på Framtidsjordens hemsida där ett häfte med Leonardo Boffs tankar i urval finns. På www.framtidsjorden.se finns även antologin Poverty Alleviation and Biological Diversity med bl a texter om PM Mohans arbete, Centro Ecólogico och en text av den tidigare svalan Petra Zäther.

Andreas Holmberg