Efter skådespelet WSF – nu börjar det!

World Social Forum i Indien, alternativörelsernas forum för debatt och diskussion är avslutat. Parollen var liksom tidigare år: "En annan värld är möjlig!" Svalorna liksom våra partnerorganisationer var med. Här följer Svalornas rapporter från WSF:

Dammet efter World Social Forum har lagt sig i Bombay. Den globala solidaritetsrörelsen har dragit vidare till nya mötesplatser. Vi som deltog bär med oss ögonblicksbilder, möten, intryck. World Social Forum är en arena av möjligheter. Här erbjuds sex dygn av oräknerliga seminarier, kulturprogram, utspel, demonstrationer, rykten, möten och allt annat som hör till ett världssocialt forum. Stundtals blir mångfalden nästan alltför överväldigande. Ideligen människor som fångar ens uppmärksamhet för att lyfta sina frågor, genom flygblad, manifestationer, samtal eller ritualer. Anhopningen av alla dagliga intryck skapar en informationsmättnad som överträffar det mesta jag upplevt.

Över området vilar en tung ljudmatta: Sång, folk som skanderar, trumslagare. Processioner pågår hela tiden och överallt. Tibetaner, kastlösa och indiska bönder skriker ut mot förtryck och för en annan värld. Ibland kolliderar det väldisciplinerat akademiska med folklig gatuspontanitet. Mer än en gång upplever jag hur seminarier abrupt avbryts av intågande, glatt skanderande, processioner. Med hänsyn till befolkningsstorlek tycks svenskar och tibetaner vara de mest välrepresenterade nationerna. Stöter på svenska folkhögskolegrupper, ”attacare”, fackföreningsfolk, miljörörelse. Min egen förening, Svalorna, har 13 representanter på plats.

Indisk media fylls av rapportering från världsforumet. Forumet lämnar dock inga stora avtryck i själva Bombay, beläget som det är i utkanten av denna jättemetropol. Ytterligare hundratusen pendlare gör varken till eller från i den redan infarktdrabbade trafiken.
Vi bor i nära anslutning till forumet, i ett landskap av fattiga, marginaliserade människor. Här blir de symboler för den majoritet av jordens befolkning som forumets paroller till övervägande del handlar om. Jag blir också drastiskt påmind om att mobiliseringen upp ur fattigdom kanske mer än något annat bygger på information och kunskap: knappt någon av dem jag talar med någon kilometer bortanför mötesarenan känner till att detta globala möte för deras sak försiggår bakom knuten.

Myllrande debatt
Deltagarna möts av en massiv mångfald av seminarier. På grund av knapphändig information är det dock svårt att orientera sig i denna djungel av workshops och föreläsningar. En följd av mångfalden, med 70 till 80 parallella seminarier under varje session, blir tyvärr också att många seminarielokaler gapar tomma. Ur andra däremot sprutar debattglöd och tillförsikt! Många av talarna från Syd har en stark karisma i sitt utspel. Detta gäller t.ex. Walden Bello, en av globalkapitalismens skarpaste kritiker. Bello fångar sin publik genom spotlightliknande huvudvridningar och att simultant bygga upp varje mening till ett effektladdat crescendo - med en väl avvägd konstpaus som klimax.
En skarp kritik mot möteskollegorna kommer från den tyske miljöforskaren Wolfgang Sachs. Sachs menar att mycket av retoriken och diskussionerna på forumet är föråldrade, och hör hemma i en tid före den globala ekologiska krisen. Han påminner om att ekokrisen nödvändiggör en ny syn på rättvisa och fördelning, en syn som inte bygger på fördelning av en ständigt växande kaka:

"Det finns inte bara en nedre gräns för rättvis fördelning, utan även en övre. Massbilismen kan inte demokratiseras till att omfatta alla. Utmaningen är att identifiera nya former av välfärd, former som kan omfatta hela jordens befolkning."

Intern kritik och den fortsatta kampen
Det finns ett i mitt tycke lite väl starkt inslag av självkritik bland oss WSF-deltagare. Som aktivist är det lätt att finna invändningar mot forumet, vilket många också tycks ha tagit som sin uppgift. Den vanligaste kritiken är att forumet är en alltför intern affär med begränsade spridningseffekter utåt; att de grupper som vi säger oss företräda är alltför dåligt representerade själva; att det saknas en strategi för att hindra att forumet stagnerar och blir en global marknadsplats bland andra.

Visst, detta är relevanta invändningar viktiga att ta fasta på. Samtidigt bör man vara klar över att forumet bara har några år på nacken och inte ensamt kan lösa alla globala problem. Att detta i slutändan bara är ett bland andra medel för förändring. Vare sig man deltar i forumet eller inte står detta som en central symbol för motrörelserna till kapitalets globalisering. Alltför förbisedd är också forumets viktiga roll att knyta samman rörelser från olika delar av världen, samt även som inspirationskälla för deltagarna själva. Mycket tack vare World Social Forum ser vi nu t.ex. framväxten av en globalt organiserad bonderörelse (en fusion av Via Campesina i Latinamerika och motsvarande rörelser i Asien), liksom en global rörelse för sluminvånare.

Frågan på allas läppar är hur vi går vidare, för att upprätthålla momentum i forumet och globaliseringsrörelsen. Den i mitt tycke mest intressanta tanken framkastas av britten George Monbiot. Skillnaden mellan World Social Forum och kapitalismens globala hörnpelare (WTO, IMF, World Economic Forum m.fl.) är att forumet har en folklig legitimitet som de senare saknar. Detta även om man kan resa invändningar kring formerna för hur olika grupper f.n. representeras på World Social Forum. Monbiots idé är att med forumet som instrument gradvis bygga upp parallella demokratiska institutioner till de etablerade globala maktinstitutionerna. Och att dessa i växande grad kan utmana kapitalismens legitimitetsfattiga institutioner. Framväxten av ett folkligt globalt parlament skulle, om något, ge IMF skrämselhicka!

Att bekämpa kapitalismens alltmer uppskruvade och tidsfixerade ekorrhjul borde vara ett av huvudmålen med World Social Forum. Tyvärr har vi deltagare påtagligt svårt att frigöra oss från det system vi säger oss bekämpa: Inne på området överöses vi av flygblad, gratistidningar och nyckelringar. Överallt drivor med papper, engångsmuggar, plastflaskor. Människor som springer runt för att hålla ihop sitt program, sin planering. Många av deltagarna under världsforumet flyger in och ut med snäva tidsmarginaler. Precis som toppdirektörerna på det konkurrerande World Economic Forum.

Visst, en annan värld är möjlig. Men var börjar vi?

Det jag mer än något annat bär med mig från forumet är den starka känslan av gemenskap och förändringskraft - en atmosfär av att allt är möjligt! Trots trängsel, oväsen och damm är känslan av samhörighet bland deltagarna hela tiden starkt närvarande. Så fjärran från den irritation som brukar uppstå i stora folksamlingar, men också fjärran från den självförkvävande sekterism som t.ex. utmärkte 70-talsvänstern.

Detta är ett styrketecken.

Text: Björn Forsberg, Svalornas kontaktsekreterare i Indien