Mat och missförhållanden

I september ställde veckomagasinet Outlook den relevanta frågan;"Why are 50 million Indians starving when 60 million tonnes of food rots in godowns?" (Varför svälter 50 miljoner indier när 60 miljoner ton mat liggeroch ruttnar i varumagasinen?) Petra Zäther funderar, liksom Outlook, över indisk matpolitik och dess effekter.

Under sensommaren kom det alltfler rapporter om svält i Orissa och Bihar. Oppositionen med Sonia Gandhi i spetsen har varit hård i sin kritik av utebliven distribuering av vad vi i Sverige vid tillfälle kallat fläskberg. Enligt beslut om implementering av ett så kallat Food for work programe, ska maten nå de mest utsatta. Ett system av kategorisering av de allra fattigaste, BPL (Below Poverty Line ) ska dessutom ge ett lägre pris av decentraliserat överskott. Dessvärre kan stater inte redovisa hur många ur deras befolkning som tillhör denna grupp. De har dessutom ett egenintresse av att definiera invånare i kategorin över fattigdomssträcket. De kan då ta ut ett högre pris. Ironin ligger i att priset i slutändan har hamnat högre än marknadspriset på livsmedel. Klarar en familj så inte att betala priset, ruttnar maten. Det är den bisarra logiken i dessa centrala hjälpprogram.

Upp till den stekande solen
Även i Tamil Nadu skriver journalister om den undermåliga administrationen av mat och dricksvatten. Främst till fattiga på landsbygden. Under tiden diskussioner pågår på hög nivå, kämpar bönder för att rädda sina få grödor. Monsunen hotar att utebli helt och hållet. Tamil Nadu och Karnataka bråkar om det lilla vatten floden Kauvery har att bjuda bönderna. Avståndet mellan fattig mans vardag och beslutsfattares verkliga insikter eller vilja att stödja är lika långt som mellan bonden och upp till den stekande solen. Den skamliga koloss av byråkrati och egenintresse som är så påtaglig i mer än detta fall, signalerar om behovet av NGOer som arbetar för fattigas självständiga vägar till försörjning. Särskild uppmärksamhet riktats nu mot food-security. både hos Kudumbam och inom LEISA-nätverket.

Kunskap och okunskap
GMOs, dvs genmodifierade organismer och genteknik är kontroversiella diskussionsämnen globalt. Att korsa olika arter för att nå högre avkastning inom t ex jordbruket är inte något nytt. Traditionellt har dock naturen satt gränser. Idag är genmanipulerade grödor, växter och till och med djur på väg att bli en del av vår verklighet. Risker och problem sopas under mattan av enorma vinstintressen som får allt större globalt utrymme. Enligt tidskriften Down to Earth är biotekniken huvudsakligen i händerna på 15 storföretag. 13 av dessa är hemmahörande i Nordamerika. 10 av dessa står för 81% av den internationella marknaden.

I Indien pågår intensiva försök att lyfta fram problemen med GMO. Problemen handlar då inte enbart om riskerna för konsumenter. Kontexten är mycket större än så. Ökad konkurrens slår tillsammans med effekterna från den gröna revolutionen mycket hårt mot småskaliga bönder och jordlösa. Regelbundet rapporteras nationellt om självmord, utförda av bönder i förtvivlan över förlorat levebröd. Kopplingarna mellan sociala, ekologiska och internationella aspekter är mycket tydliga i frågan om GMOs och handel

Frågan om basmatin
Ett konkret fall som vållat starka känslor i Indien är frågan om basmatin. Det amerikanska företaget RiceTec fick för flera år tillbaka patent på framtagna "basmati-liknande" varianter. Basmatiriset har sitt ursprung i Indien och Pakistan och den geografiska aspekten har hävdats i den indiska regeringens krav på att patentet ska upphävas. Patentet har dock inte upphävts och kritiker hävdar att Indien varit sent ute. Att RiceTec nu får marknadsföra ris under namn som "Basmati-like-rice", "American Basmati" eller "Superior Basmati" kan enligt de oroliga nu komma att konkurrera ut den indiska Basmatin med överlägsen marknadsföring.

Kudumbam, TEDE Trust och Svalornas nygamla kontakter VENTURE och VOICE Trust kan nämnas som exempel i kampen att försvara och bevara traditionella fröer och en rik variation av arter. Det är främst vad gäller ris som organisationerna försöker erbjuda fröbanker och rekognosera marknader.
Ozwald Quintal, Kudumbam, hävdar att den traditionella basfödan redan har gett vika för ris. Tidigare var bland annat spannmål mycket viktigt. Att samla traditioner och kunskap om diversifierad kost är en del av den kampanj Kudumbam/LEISA nu söker finansiering för.

Vanliga människors vrede
Nationella folkrörelser? Enligt Ecologist Report och Vandana Shiva, Research foundation for Science, Technology and Ecology, går det att tolka ett kollektivt nationellt motstånd mot liberalisering och GMO. Import av genmodifierad olja på sojabönor och utslagning av traditionell inhemsk senapsolja orsakade stora rabalder på slutet av 90-talet. Den protest som syntes på shoppinggatorna kring Connaught Place i Delhi byggde enligt Shiva på vanliga människors vrede. Främst bestod protesterna av kvinnor som inte
längre hade råd att köpa olja till sin matlagning.

Många indier har vare sig hört talas om muterade tomater eller klonade får. Men vem har besökt en indisk familj vid middagstid utan att få en lite lektion i födans värde och tillskott?

I Indien är livsmedel starkt knutet till kultur, religion och geografi. Det finns fortfarade bara två Mc Donaldsrestauranger i Indien.

Petra Zäther, Svalornas kontaktsekreterare i Indien 2002