Heta räkfakta

Ekologiska problem:
Mangroveskog skövlas för att ge plats åt räkodlingar. Mangroven är en viktig yngelplats och dessutom ett bra skydd mot cykloner.

Risodlingar läggs under vatten av räkodlingar och förstör den annars odlingsbara marken

Jorden försaltas på grund av att räkorna kräver saltvatten. Detta leder till att växterna och boskapen riskerar att dö. Saltvattnet tränger också ner i dricksvattnet.

Storskaliga odlingar kräver antibiotika och bekämpningsmedel som tränger ner och förgiftar marken.

En intensiv odling varar i upp till ca 10 år, därefter är marken oanvändbar även för nya räkodlingar. Det tar ca: 25 år för försaltad mark att repa sig från skadorna.

Räkynglen fångas med finmaskiga nät längs kusterna. Man får dock inte bara med sig räkyngel i näten utan andra fiskyngel som inte tas tillvara. Detta har lett till att fiskebeståndet i de annars så fiskrika vattnen kring Bangladesh minskat betydligt.

Lokalbefolkningen i Bangladesh har själva uppmärksammat problemen och kämpar nu för att få tillbaka ett fiskerikt vatten, fina risskördar och ett humanare liv. De kämpar mot de rika odlarna, vilket är en kamp som ofta resulterar i:

• att oskyldigt män och kvinnor hamnat i fängelser för brott de inte begått.
• att kvinnor blir misshandlade, trakasserade och till och med våldtagna för att de organiserar sig och för en kamp mot räkodlarnas intressen
• att många har förlorat sitt levebröd som risodlare eller fiskare. Nu måste de skicka sina barn att fiska räkyngel som säljs för ett lågt pris till en mellanhand, som tar hela vinsten.
• att den sociala och ekonomiska situationen har blivit så svår för lokalbefolkningen att många tvingas lämna sitt liv på landsbygden för att söka lyckan i Dhaka, där slummen oftast är det enda alternativet.

Vem tjänar egentligen på detta?
Räkodlarna/exportörerna, mellanhänderna eller importörerna av jätteräkor? För inte kan väl det vara så enkelt att vinsterna bara går till lyx i Bangladesh och till uppkomst av nya konsumtionsmönster som liknar dem i väst? Frun kan få en ny sidensari, dottern kan studera utomlands, sonen kan få en egen bil?

Kanske leder det till att hela familjer flyttar utomlands, för vem vill egentligen bo i Bangladesh med slummen vid husknuten som ständigt växer…?

Text och foto: Åsa Wistrand: Svalornas miljöinformatör hos Nijera Kori i Bangladesh 2002