Tangapono från Udayalipati – en inspiratör som vågar protestera

Tangapono, är småbonde och änka i byn Udayalipati, i södra Tamil Nadu. Hon har tre döttrar och två söner och började odla organiskt för femton år sedan. Tangapono har blivit en inspirationskälla för andra i trakten, och hon är kritisk mot hierarkier och intressenter utanför byn. Nedanstående intervju är redigerad efter flera möten mellan Svalornas kontaktsekreterare 2001–03, Petra Zäther och Tangapono.

– Det brukar inte komma så mycket utlänningar hit. Jag har rest lite så jag har träffat några. Det är kul att du vill stanna här.

Är du härifrån ursprungligen?

– Jag är från en annan by men jag har bott här länge. Det här var min mans gård. Min far hade en stor gård i Alvampatti. Flera hektar, 60 kor och 250 får.... Allt ekologiskt. Jag var den enda av oss döttrar som flyttade till Udayalipatti. Min man hade bara en bror och han tog över till att börja med, efter det att min man dött. Det blev annorlunda.

På vilket sätt blev det annorlunda?

– Som fru har du det bättre. Änkor är inte sedda som viktiga i byn. De är över, förbi liksom. Sen var det sättet min man dog på.

Vill du berätta?

– Nej. Jag sålde mina smycken och barnen och jag klarade oss. Men det blev bättre. Jag och andra kvinnor fick uppmuntran av en man utifrån (Nammalvar, Kudumbam) och vi började lära oss om att odla utan kemikalier. Det tog tid innan jag kunde övertyga familjen att få expimentera med vår mark och sen tog det ju lång tid innan det gav resultat men vi tyckte väl att inget kunde bli sämre. Min yngsta son blev intresserad. Vi visste hur våra föräldrars odling gått till. Att den varit annorlunda och att jordbruket bara blivit sämre. Alla medel hade förstört våran mark och skadeinsekterna hade blivit resistenta mot allt vi köpte från agenterna som kom till byn. Det blev allt svårare att betala tillbaka lånen vi tog för att ha råd med kemikalierna. Många lämnade byn.

Varför började ni med kemikalier, när ni inte visste vad som skulle hända?

– Ja, det var dumt att vi började med kemikalier. Men det var billigare då. Staten subventionerade så att vi fick 1/4 lånet om vi investerade i vårt lantbruk. De sa att skörden skulle öka. Så då tyckte vi att vi hade råd. Men lånen bara växer. Vi hinner aldrig betala tillbaka. Vi betalar räntan en gång i halvåret. Det är svårt nog. I år är det svårt för det är torka. Skördefesten blev tung i år. Vi har sålt våra får redan. Och vi har lånat ytterligare.

Från banken?

– Nej, från banken får jag inte låna mer. Men det finns lokala utlånare. Jag har lånat 500 Rupees (ca 100 Skr) av en jordägare här intill. Vi betalar tillbaka i arbetskraft. Min dotter är med och bygger en brunn på hans mark. För en dags arbete skriver han av 30 Rupees.

Tar han ingen ränta?

– Jo, han tar extra. Mina döttrar ska gifta sig. Det är mycket dyrt och får vänta lite till. Torkan har gjort att vi måste tänka så. Grundvattennivån är låg. Första monsunen uteblev för andra året i rad. Det finns fler industrier runtomkring också. De kan borra djupare än vi. Det borde vi protestera mot. De har de gjort i Kerala. Mot en Coca-cola fabrik.

Försöker du påverka andra i byn?

– Ja, ja försöker påverka andra. Jag är övertygad av den förändring som skett. Familjen är med mig och jag har fått bättre anseende. Du förstår att när vi slutade med kemikalier försvann utgifter på tusentals Rupees per år. Fast att vi inte har mycket mark kan vi odla så att vi klarar oss. Vi odlar fler grödor och vi kan skilja mellan goda och onda insekter nu. Om vi blandar grödor finns mycket insekter. De goda ger sig på de onda. Naturen tar hand om mycket själv. Träden har också gjort sitt. De bevarar vattnet och ger skugga. Nu odlar vi få vår egen försörjning. Vi går inte hungriga.

Men en del säger att skörden minskar utan konstgödsel?

– Skörden blev mindre, speciellt i början. Det tog många år innan vi verkligen så framstegen. Först var det bara små öar av grödor på åkern. Det krävs mycket kogödsel och vi hade inte så många kor. Vi använder kogödslet till så mycket. Men nu är jag nöjd med skörden. Det är ju torka och vi har mat.

De andra i byn har sett dina framsteg?

– Ja, de andra här i byn har sett mina framsteg. Först tyckte de jag var knäpp. De förstod inte att jag tänkte långsiktigt. Men de senaste två åren har förändrat så mycket. Av oss som helt litar på regnet som bevattning är det få som skördar nåt nu. Att mina grödor överlever beror på att det är mer liv i min jord och att jag inte bara odlar sånt som agenterna vill köpa. Nu är grannarna intresserade och vi jag får många besökare.

Vad ger du dem för råd?

– Tålamod. En del äldre vill odla mer ragi (hirs) nu.

Vad är ragi?

– Det är det vi gör gröt av.

Jaha, ett spannmål?

– Vi åt det som en basföda innan riset blev populärt. Det är tåligt mot torrt klimat och de gamla i byn vet fler sätt på vilka vi kan tillaga det. Ris behöver vatten och det har vi ju inte. Jag odlar ragi.

Okej, du sa tålamod, att det är viktigt?

– Och sen är det ju bättre om vi kan arbeta tillsammans. Alla har inte egen jord heller. De arbetar för större bönder. Men om kvinnor t ex tar daglönararbete tillsammans med män så kan de kräva mer betalt. Och samma lön för män och kvinnor. Det är inte rätt att kvinnor bara tjänar hälften mot vad män tjänar. Men tillgången på land är viktigt. Det finns landägare och företag som är snabba att ta hand om land när folk här är desperata efter kontanter. Vi har problem med landrättigheter. För att få papper måste man gå till många olika kontor i stan och de har avgifter.

För vad?

– Vad det är för avgifter? Ja, det säger de inte. Staten luras.

Hur menar du då?

– Nu när det är torrt har politikerna lovat ett mål mat per dag fram till regnet kommer. Som om de skulle uppfylla det löftet? De kom i början på januari med fotografer.

Fotografer?

– Ja, de vill egentligen inte vara här. Vi är enkla människor. Men de vill vara i tidningen.

Åt du någon mat då?

– Nej, vi är inga tiggare. Det är en del som tar emot det när de kommer. Men det är ingen bra mat och stämningen i byn blir dålig av det.

Har du hört talas om GMO?

– Vill du ha te?

Vad använder du för säd när du sår?

– Mina egna och andra traditionella sorter. Jag testar mig fram.

Hybrider då?

– De använde vi förr. Men de är dyra och inte torktåliga.

Jag har hört att det finns speciella frö att köpa som ska vara speciellt bra mot skadeinsekter på bomull. De kallas ‘Bt Cotton’.?

– Ja, men det vet vi lite om. Det är nytt. De säger att det är så att de tagit en spruta och sprutat in bekämpningsmedel i fröt. Vi som kämpat så för att få bort bekämpningsmedel ur jorden. Då kanske det sprider sig till jorden eller bomullen.

Vill du ha te?

Intervju: Petra Zäther, Svalornas kontaktsekreterare i Indien 2001–2003